Sverige är dessutom dåligt på att hjälpa barn som lever i fattigdom, enligt en ny rapport från Unicef.
Malmösiffrorna är dystra – men också svårtolkade. Beroende på hur man räknar ser problemet väldigt olika ut. Även definitionerna av barnfattigdom kan skilja sig åt rejält.
Rapporten från Unicef kan illustrera detta: Bara 1,3 av hundra svenska barn saknar tillgång till två eller fler saker av fjorton på en lista som ska ringa in barnfattigdom. Dit hör nya kläder, pengar för att delta i skolresor, internetuppkoppling, passande utrymmen i hemmet för att göra läxor, tre mål mat, färsk frukt och fisk eller kött varje dag. Med mera.
Sverige är näst bäst i världen.
Man kan hävda att barnfattigdomen nästan är utrotad i Sverige. Eller så kan man hävda att problemet med fattiga barn i Malmö är enormt. Perspektivet avgör vilken sanning som gäller.
Arbetslösa, ensamstående och nyanlända invandrare utgör huvuddelen av de fattiga föräldrarna, i Malmö precis som i riket i stort.
Lösningen? Jobb och riktade insatser.
Men hur de insatserna ska riktas är lika komplext som själva frågan om barnfattigdom.