Men han gav också ett klart besked å regeringens vägnar. Det är ”inte
aktuellt” att riva upp den nya signalspaningslagen, som ger Försvarets
radioanstalt, FRA, rätt att avlyssna data- och teletrafik som går över
landets gränser i kabel.
I likhet med statsminister Fredrik Reinfeldt (m) vill Tolgfors ”gå vidare”.
Och reda ut begreppen.
Lagen innebär inte massavlyssning av svenska folket, argumenterar
försvarsministern.
”Det handlar inte om det utan om att värna Sverige mot yttre hot, mot stater
och organisationer som har intressen som går emot Sverige.”
Ett litet aber i sammanhanget är dock att ett dussintal tunga moderatnamn,
däribland fyra skånska region- och kommunpolitiker, inte ens ifrågasätter
Sveriges behov av signalspaning i sin artikel:
”Signalspaning är en nödvändighet för att kunna inhämta information om yttre
hot mot rikets säkerhet”, slår de fast. Men skriver också, som om de kunde
förutsäga vilken Tolgfors invändning skulle bli:
”Ett gott syfte är inte tillräckligt för att registrera och övervaka enskildas
privata angelägenheter.”
Några säkra svar på vilka villkor spaningen bör få bedrivas på ges emellertid
inte i artikeln. Och det är nog själva poängen.
Försvarsminister Tolgfors och statsminister Reinfeldt har knappast underlättat
för allianssympatisörer genom sitt sätt att hantera, eller inte hantera,
FRA-kritiken. Frågan tycks redan plåga ett antal lokala politiker, och den
kan visa sig förödande för regeringen.
Hur många väljare kan tänkas proteströsta eller lockas över blockgränsen, från
en regering som inte ”lyssnar”?
Säkert har många medborgare sett igenom den mediala strategin för FRA-lagen,
vilken Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds
universitet, sammanfattade i lördagens Göteborgs-Posten:
”Man har vinnlagt sig om att uttrycka sig svävande. Det fanns ingen ambition
att kommunicera detta till allmänheten och det får man äta upp nu.”
Historien lär att lagstiftaren bör avstå från att ge staten stora rättigheter
på bekostnad av individens integritet.
Inte minst hos borgerliga politiker borde insikten finnas och leda till en
något mer ödmjuk hållning:
Staten kommer inte alltid att vara ”god”.
Tiina Meri