Han syftade på de svenskar och danskar som söker sig till den unika ”vågen” i
Mölle, och som nu protesterar mot planerna på en 25 meter lång vågbrytare i
hamnen.
Bra för båtarna, dålig för brädorna.
Men även hamnföreningens ordförande, Bertil Berg, betonade tidsaspekten, att
”hamnen funnits i ett par hundra år”.
Det ser nästan ut som om en äldre generation har snackat ihop sig. Utan att
finna övertygande argument. Ulf Molin (c), biträdande kommunalråd i
Höganäs, klargjorde kommunens inställning:
”Enligt min bedömning och mitt sätt att se det, så måste ju näringsintresset
och samhällsnyttan gå före om det är olika intressekonflikter.”
Det är en väl ekonomistisk syn som inte tycks lämna rum för naturvärden. Och
om en intressekonflikt föreligger i Mölle tycks den snarare stå mellan två
friluftsgrenar.
Jonas Lilja, ordförande i Skånes vågsurfare, anser att den vågbrytare som
planeras är katastrofal för vågen i Mölle, och att försök har gjorts att
utestänga vågsurfarna från den politiska processen.
”Jag är oerhört förvånad över hur vi blivit bemötta”, säger Lilja i P1-morgon.
Enligt de ursprungliga planerna skulle vågbrytaren ha varit klar i sommar. Men
Skånes vågsurfare har lämnat ett remissyttrande och ärendet ligger ännu hos
länsstyrelsen, som väntas fatta beslut inom kort.
Förhoppningsvis går ärendet vidare till Vattendomstolen. Då kan utfallet bli
en ny utredning – om en vågbrytare som inte förstör vågen.
Ambitionen att erbjuda båtgäster en trygg hamn är det nämligen inget fel på.
Men trist är den ogina inställning som döljer sig bakom ett bildbevis på
bloggen Rädda Mölle:
”Surfare! Det är förbjudet att nyttja toaletterna och
omklädningsrum. Hamnstyrelsen.”
Annars är det logiskt att Mölles ”vilda” vågor och natur betraktas som ett
friluftsparadis.
Även stenåldersmänniskan njöt av naturen på Kullaberg. Men att hon kom först
hör inte hit.
Tiina Meri