En domare bör veta

Våren 2005 godkände hovrättsdomaren ett strafföreläggande om köp, och försök till köp, av sexuella tjänster.

Men när domaren fick sparken ångrade han sig och tog tillbaka delar av sitt erkännande. I oktober i fjol bedömde tingsrätten att domaren inte gjort sig skyldig till något sexköp i lagens mening, då de inblandade parterna inte rört vid varandra.

”Allt han har gjort är att onanera med en flicka bredvid sig”, sade Dan Ogvall, som var ordförande i rättegången.

Igår kom Arbetsdomstolens besked, som inte kan överklagas:

Det var rätt att avskeda. Även om hovrättsdomaren inte gjort något straffbart har han grovt åsidosatt sina skyldigheter mot arbetsgivaren.

Beteendet har varit oförenligt med hans arbete, menar Arbetsdomstolen.

Juridiskt må fallet vara snårigt. Men en sak är säker:

Allmänhetens förtroende för rättsväsendet skadas om domare köper sex och begår lagbrott.

Och dessvärre sker det. För två år sedan tog justitiekansler Göran Lambertz det svårbegripliga beslutet att inte kräva att ett av Högsta domstolens justitieråd, Leif Thorsson, skulle avskedas. Justitierådet hade då erkänt att han köpt sexuella tjänster av en 20-årig man. Alltså begått ett brott.

Så här kommenterade Högsta domstolens dåvarande ordförande, Bo Svensson, fallet i DN:

”Det finns ju många änkemän i det här yrket som har svårt att få sex.”

Varpå han citerade Gustaf Fröding:

”Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ej annan att få.”

När höga jurister håller sig med en så överslätande syn på en domares lagbrott är det inte förvånande om gubbsjuka attityder biter sig fast.

En bordell är en miljö i vilken det försiggår en kriminaliserad och organiserad handel med människors kroppar.

Domare skall inte vara där i privata affärer. Den domare som inte förstår varför borde byta jobb.

Till jobbet hör att värna allmänhetens tilltro till rättssystemet.

Tiina Meri