Aggression på asfalt

I Stockholm har ett tjugotal personer tagit klimatsaken i egna händer. De använder stridsropet ”Din stadsjeep dödar” och kallar sig Asfaltsdjungelns indianer.

De agerar nattetid:

”Vi har släppt ut luften ur ett eller flera däck på din stadsjeep. Ta det inte personligt. Det är din stadsjeep vi inte gillar.”

Så lyder några rader i det brev som lämnas på icke-godkända bilar.

En av dem som fått känna på metoden är Johan Magnusson, som klockan halv sex en morgon begav sig i hast till Bromma flygplats. Med ett pyspunkterat däck på sin Porsche Cayenne.

”Det kunde ha gått illa, vi kunde ha voltat, vi kunde ha kört av vägen”, sade Magnusson i gårdagens P1-morgon.

Han tycks ändå vara vid gott mod. Trots att räkningen enligt uppgift slutade på omkring 15000–20000 kronor, inklusive bärgning och nya däck.

Kanske var Magnusson en av de välbeställda som har råd, vars bil är en statuspryl, som anses få skylla sig själv.

”Klart att det är en klassfråga också”, sade aktivisten Linda i P1-morgon.

Hon har uppenbarligen tolkningsföreträdet. Syndaren är ”den andre”.

Men aktivisterna tycks glömma att även Svensson kan hålla sig med bilar som statusmarkörer. Bilen brukar väljas och vårdas. Inte bara för att den är ett bekvämt och ibland oundgängligt transportmedel.

Som tur är får radhuskombin vara i fred. Ännu så länge.

Miljöaktivisterna tar inga hänsyn till individen bakom bilen. Ägare av fiendebilar drabbas slumpvis. Och kollektivt. Av folkets självutnämnda domare.

Trettiotalets kommunistiska och fascistiska metoder har inte fallit i glömska.

Asfaltindianerna ”vill göra det obekvämt att ha stadsjeep”. Det vill till och med göra situationen ”outhärdlig” för stadsjeepsägare.

Det högre – i och för sig lovvärda – målet är att ”lyfta” debatten om klimatproblemet.

Bara det att klimatfrågan redan är på allas läppar. Den oroar runt om i världen. Medborgare, politiker och industri har börjat fatta galoppen.

En annan pinsamhet är att rörelsen inte vill verka öppet, som andra demokratiska organisationener. Med förevändningen eller hänvisningen till att de kan utsättas för hot. Det är en bortskämd attityd.

Ändå ligger det kanske något i aktivisten Lindas argument:

”Det är inte rimligt att alla andra får betala för vissa individers lyxkonsumtion.”

Sådana röster behövs i demokratin. Absolut.

Men frågan om bilismen skall avgöras med konsumentmakt, bojkotter, demonstationer och annan legitim opinionsbildning. Och framför allt av folkvalda församlingar.

Andrew Jamison, professor i teknologi och samhälle vid universitetet i Aalborg, var en gång själv en miljökämpe. Han tror att aktioner av nämnda slag skapar aggressivitet mot miljöaktivismen.

Han varnar för en backlash, en motreaktion.

Som ägaren av den punkterade Porschen vänligt konstaterade:

”Jag förstår tanken, men det är fel sätt att göra det på.”

Tiina Meri