Statliga bomullsbarn

Terminsstarten, som infaller först i november, måste te sig avlägsen – den här flickan gillar nämligen skolan bäst.

Hon arbetar i värmen, från åtta på morgonen till solnedgången. Och hon får bara en kort lunchrast.

En lite äldre pojke berättar att han plockar 60 till 70 kilo bomull om dagen, och att han får 2 pence i timmen för besväret.

I söndags visade SVT:s Agenda ett uppmärksammat reportage som tidigare har sänts på brittiska BBC.

Reportern och fotografen filmar när uzbekisk polis hjälper till att lasta skolungdomar ombord på en särskild busstransport. På en lastbil intill ligger madrasser och täcken – för de övernattningar som barn och ungdomar nu skall göra.

Hela ekipaget ges sedan poliseskort ut mot vidsträckta, gröna och besprutade fält.

Det uzbekiska barnarbetet är en skandal.

Men skandalen är inte i första hand att bomullen återfinns i exempelvis en del av klädjätten H&M:s plagg. Få klädföretag kan idag ge säkra garantier om att barnarbete inte förekommit i något tidigare leverantörsled.

Det upprörande med dokumentären i Agenda är snarare bevisen för att en regim berikar sig genom att utnyttja det egna landets barn som billig arbetskraft.

Barn som borde få gå i skolan. Barn som dessutom behövs i skolan – för landets framtida utvecklings skull.

Men argument biter inte på det diktatoriska styret i centralasiatiska Uzbekistan, tidigare del av Sovjetunionen.

President Islam Karimov, före detta kommunistpartichef, håller landet i ett järngrepp. Hans häkten fungerar som tortyrkammare. Och hans säkerhetstjänst mördar.

De rättegångar som följt på 2005 års massaker i Andizjan – då hundratals fredliga demonstranter dödades – har varit farsartade. Situationen för de mänskliga rättigheterna, och deras försvarare, har också förvärrats på senare år.

Av allt att döma kommer Karimov att fortsätta att dra landet i fördärvet. Sannolikt blir han omvald i det presidentval som, i sovjetisk stil, skall hållas den 23 december.

Det innebär kännbara konsekvenser för etniska minoriteter, journalister, oppositionella.

Men också för skolbarn som skickas ut på fälten – de som knappt vågar tala och berätta.

Idag köper EU-länderna upp omkring 30 procent av den bomull som exporteras av den uzbekiska regimen.

Bojkott brukar vara ett trubbigt vapen, inte sällan är det kontraproduktivt.

Men granskningar, samtal och påtryckningar behövs. Både EU och FN måste göra mer.

Tiina Meri