Klart om kommunism

Igår inledde Forum för levande historia ett svenskt uppmärksammande av brott mot mänskliga rättigheter som begåtts av kommunistiska regimer.

Fakta och forskning om folkmord i tre totalitära stater under åren 1917 till 1989 kommer att presenteras. Både elever och lärare skall kunna ta del av materialet.

Det som behandlas är närhistoria, tidsmässigt men också geografiskt.

Men invändningar lär inte vänta på sig.

Statliga myndigheter skall inte bedriva ideologikritik, lyder ett återkommande och i och för sig tänkvärt argument.

Till dem som varit starkast motståndare mot informationsinsatser om kommunismens brott hör vänsterpartiet. Så har partiet också eget intresse i saken.

Av allt att döma behövs mer av upplysning och undervisning i Sverige.

För snart ett år sedan publicerades den Demoskopundersökning som visade att 90 procent av svenska skolungdomar inte kände till Gulag. Det är en anmärkningsvärd siffra med tanke på att deportationerna pågick 16 mil från Gotland.

Eskil Franck, överintendent vid Forum för levande historia, har tidigare försvarat satsningen på information om brott mot mänskligheten i kommunistiska regimer med att staten inte kan stå värderingsfri inför frågor som rör varje människas lika värde, okränkbarhet och rättigheter.

I Ekot igår fick Franck frågan om införandet av kommunism ofrånkomligen leder till massmord.

Svaret var att totalitära regimer alltid försöker utmönstra dem som är emot – vilket nästan alltid sker med våld.

Men kommunisternas goda uppsåt, deras tal om jämlikhet och fred?

Sådant lär inte ha betytt något för dem som steg ombord på boskapsvagnar, som fick svälta, blev slagna och avrättades.

Att veta – och vilja veta – är att visa respekt för de miljoner som nyss levde.

Tiina Meri