En järnridå i havet

Estlands försvarsminister Jaak Aaviksoo uttalade sig i Ekot igår med anledning av att Sveriges och Finlands regeringar valt att ge sitt godkännande till den rysktyska gasledningen mellan Viborg och Greifs­wald:

”Nord Stream har en politisk dimension som de baltiska staterna, Polen och flera andra länder ser som oroväckande. Det här är inget som enar Europa, som många tycks mena, utan det delar Europa.”

Under ett besök i Helsingfors gav Aaviksoos lettiska och litauiska kolleger uttryck för liknande tankegångar. Litauens försvarsminister Rasa Jukneviciene pekade enligt Ekot på risken för ökad rysk militär närvaro i Östersjön.

Även i Polen har det uttryckts farhågor om att gasledningen skall bli ett vapen i händerna på Kreml, att ledningen kan användas för utpressning mot omkringliggande länder utan att det drabbar väst.

Ülo Ignats, chefredaktör för Estniska Dagbladet som ges ut i Stockholm, analyserade den baltiska oron i gårdagens P1-morgon. Han menade att de baltiska regeringarnas önskan om att gasledningen skall dras landvägen delvis kan förklaras med att länderna ser minskade intäkter från transithandeln med rysk energi, men att detta knappast är hela förklaringen:

”Självklart spelar historien in i väldigt stor utsträckning. Man ser ju för närvarande ett Ryssland som håller på att fjärma sig mer och mer från demokratin, och det gör ju att oron ökar.”

På ytan är risken för ökad spänning i Östersjöområdet till följd av gasledningen inget som bekymrar den svenska regeringen. Ändå är det tydligt att Ryssland ser som sin uppgift att patrullera och skydda gasledningen.

I Sverige har bland andra Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson varit befriande orädd. Han har kritiserat att regeringen inte ställt krav på att utreda ett landbaserat alternativ, som hade kunnat vara bättre både ur miljö- och säkerhetssynpunkt.

Eriksson har till och med sagt att regeringen varit ”undfallande och feg” i förhållande till Nord Stream.

I Svenska Dagbladet igår finns uppgiften att Nord Streams VD Matthias Warnig var agent i den östtyska säkerhetstjänsten Stasi och gick under kodnamnet Arthur.

I TV4:s Kalla fakta från i februari i år sägs att den tidigare agenten Warnig är vän med Rysslands premiärminister Vladimir Putin, som en gång var KGB-agent i Östtyskland.

Det är inte märkligt att länder som en gång hamnade bakom järnridån vill försäkra sig om att de inte skall isoleras till följd av stormaktspolitik.

Sverige och Europeiska unionen måste möta denna oro med en inkluderande politik.