Moskvas man

”Ramzan Kadyrov gick fram till fångarna som var fastbundna. De stod upp, låg eller var upphängda i lokalen. Vakterna satte på en elektrisk apparat och Kadyrov gav order om att koppla den till den eller den personen. Han ändrade själv strömstyrka och han hade roligt när han såg hur människorna ryckte av elströmmen i kroppen. Andra fångar slog han med nävarna, han sparkade dem och slog dem med en träpåk. Han njöt av det, sen gick han.”

Den som yttrar orden och uppger att han bevittnat händelsen i november 2004 heter Sharpuddi Israilov. Han är far till Umar, som flydde från den ryska delrepubliken Tjetjenien och mördades med flera skott i ryggen i Wien den 13 januari i år.

I januari 2010 skall ärendet tas upp i Europadomstolen i Strasbourg.

Som raden av mord på journalister, jurister och aktivister med anknytning till Tjetjenien visar är det en farlig väg som har beträtts.

Ramzan Kadyrov, född 1976, är lokal president i Tjetjenien sedan 2007. Trots, eller kanske tack vare, övervåld och skräckvälde har Kadyrov belönats med utmärkelsen Rysslands hjälte och utsetts till generalmajor i den ryska polisen.

Enligt Ekot har Ryssland sedan 2005 fällts för händelser i Tjetjenien vid ett hundratal tillfällen. Åtalen har gällt allt från så kallade försvinnanden till tortyr. Trots att flera brott har begåtts av höga militärer skall inga åtal ha väckts i Ryssland.

Israilov vet varför söner, bröder, fäder inte får rättvisa:

”Människor är så skrämda. De begraver dem som hundar och håller tyst.”

Enligt den ryska människorättskämpen Svetlana Gannusjkina svävar Israilov, i likhet med flera andra tjetjenska flyktingar, i livsfara.

Fortsatta kidnappningar, tortyr och mord i Tjetjenien säger något om utvecklingen i Ryssland.

Det måste statsminister Reinfeldt säga något om.