Vanligtvis när verksamheter flyttar från landet kan det ses som en naturlig
trend i globaliseringens tidevarv. Sverige ska inte konkurrera med
låglöneländer om enklare arbetstillfällen, brukar politiker av diverse
kulörer betona. Sedan följer vanligtvis några luftiga, visionära ord om
kunskapssamhället och Sverige som forskningsnation.
Med all rätt naturligtvis – det är med kunskap ett rikt land som Sverige har
förutsättningar att konkurrera internationellt. Men Astra Zenecas
nedläggning ger ytterligare bekräftelse på att den svenska
forskningsintensiva miljön inte står sig tillräckligt väl i konkurrensen.
Att företaget fördelar sin nya, mindre forskargrupp mellan Boston i USA och
Cambridge i Storbritannien visar var ribban ligger.
Sverige måste höja sig som kunskapssamhälle.
Men hur?
Aftonbladet (ob S) antyder att skillnaden mellan framgång och motgång beror på
näringsministern.
”Annie Lööf festar – jobben försvinner”, stod det på ledarplats igår. Som om
C-ledarens deltagande i fredagskvällens middag med dans vid Centerns
kommundagar i Västerås hade något med saken att göra. Artikelns slutsats var
att Lööf måste börja ”betrakta näringsministerjobbet som ett heltidsarbete
för att skapa bättre förutsättningar för svensk industri”.
Kom igen ...
Lööf har under sin korta tid i regeringen visserligen inte lyckats åstadkomma
särskilt mycket konkret. Men det har tidigare näringsministrar – borgerliga
och socialdemokratiska – faktiskt inte heller gjort, trots längre perioder
på posten.
Regeringen hade tveklöst kunnat göra mer för att förbättra näringsklimatet.
Men grundproblemet är inte Lööfs sätt att sköta sitt statsrådsuppdrag, utan
ofantligt mycket mer komplext än så.
Både regeringen och oppositionen betonar nu värdet av att satsa ännu mer på
den medicinska forskningen.
Andra åtgärder borde dock också vidtas. Som större satsningar på skolor och
universitet, tätare samarbete mellan industri och akademi, attraktivare
villkor för gästforskare och justeringar av skattenivåer.
Arbetsgivarorganisationen Almega påpekar att många andra länder på senare år
haft starkare utveckling än Sverige då det gäller jobbtillväxt i
kunskapsintensiv verksamhet. Den vetskapen kan regeringen inte slå sig till
ro med. Visionen om Sverige som attraktiv forskningsnation måste leda till
mycket mer än floskler i högtidstalen.