Bortom högtidstalen

Tobias Lindberg.
Dråpslag är ett vanligt ord i kommentarerna till torsdagens besked om Astra Zenecas nedläggning av forskningsenheten i Södertälje. Språkbruket är förståeligt, för det är inte vilka jobb som helst som försvinner.

Vanligtvis när verksamheter flyttar från landet kan det ses som en naturlig trend i globaliseringens tidevarv. Sverige ska inte konkurrera med låglöneländer om enklare arbetstillfällen, brukar politiker av diverse kulörer betona. Sedan följer vanligtvis några luftiga, visionära ord om kunskapssamhället och Sverige som forskningsnation.

Med all rätt naturligtvis – det är med kunskap ett rikt land som Sverige har förutsättningar att konkurrera internationellt. Men Astra Zenecas nedläggning ger ytterligare bekräftelse på att den svenska forskningsintensiva miljön inte står sig tillräckligt väl i konkurrensen. Att företaget fördelar sin nya, mindre forskargrupp mellan Boston i USA och Cambridge i Storbritannien visar var ribban ligger.

Sverige måste höja sig som kunskapssamhälle.

Men hur?

Aftonbladet (ob S) antyder att skillnaden mellan framgång och motgång beror på näringsministern.

”Annie Lööf festar – jobben försvinner”, stod det på ledarplats igår. Som om C-ledarens deltagande i fredagskvällens middag med dans vid Centerns kommundagar i Västerås hade något med saken att göra. Artikelns slutsats var att Lööf måste börja ”betrakta näringsministerjobbet som ett heltidsarbete för att skapa bättre förutsättningar för svensk industri”.

Kom igen ...

Lööf har under sin korta tid i regeringen visserligen inte lyckats åstadkomma särskilt mycket konkret. Men det har tidigare näringsministrar – borgerliga och socialdemokratiska – faktiskt inte heller gjort, trots längre perioder på posten.

Regeringen hade tveklöst kunnat göra mer för att förbättra näringsklimatet. Men grundproblemet är inte Lööfs sätt att sköta sitt statsrådsuppdrag, utan ofantligt mycket mer komplext än så.

Både regeringen och oppositionen betonar nu värdet av att satsa ännu mer på den medicinska forskningen.

Andra åtgärder borde dock också vidtas. Som större satsningar på skolor och universitet, tätare samarbete mellan industri och akademi, attraktivare villkor för gästforskare och justeringar av skattenivåer.

Arbetsgivarorganisationen Almega påpekar att många andra länder på senare år haft starkare utveckling än Sverige då det gäller jobbtillväxt i kunskapsintensiv verksamhet. Den vetskapen kan regeringen inte slå sig till ro med. Visionen om Sverige som attraktiv forskningsnation måste leda till mycket mer än floskler i högtidstalen.

Författare: Tobias Lindberg
Publicerad 3 februari 2012 20.07
Uppdaterad 4 februari 2012 00.05

Tobias Lindberg
Ledarbloggen
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu