Trots åren som stödparti åt Socialdemokraterna och det rödgröna valsamarbetet
i fjol kan tre av fyra ledande gröna kommun- och landstingspolitiker tänka
sig att regera tillsammans med Moderaterna. Bara var femte säger nej.
Även partisekreteraren Anders Wallner öppnar för samarbete med Moderaterna, om
än inte med De gröna som något femte alliansparti.
Hållningen är egentligen inte ny. Efter valet 2002 förhandlade Miljöpartiet
till exempel med de borgerliga före beslutet att stödja Socialdemokraterna.
Frågan är om inte Miljöpartiet rent av kan uträtta mest – för sig själv och
svensk politik – just i denna nygamla, otrogna roll.
Valrörelsen för ett år sedan handlade i princip om två på förhand utmejslade
alternativ. Tydligt måhända, men det politiska landskapet kunde knappast
beskrivas som särskilt vitalt och dynamiskt.
Läget förändras på så vis till det bättre när landets tredje största parti nu
tydligt säger nej till en fortsatt uppbunden roll. Det öppnas för
uppgörelser och samarbeten, vilket regeringen gott kan ta fasta på. Dels för
att det parlamentariska läget ser ut som det gör, dels för att det kan ge
bättre beslut. För det är med politik som med middagsmat: det blir ofta
aptitligare med lite grönt.