Oklart varför.
På DN Debatt gick Hägglund igår till storms mot den nya överhet som han anser
att landets ”radikala elit” börjar bli. En brokig skara debattörer, som han
buntar ihop som ”kulturvänstern”, skylls för att ha sin egen verklighet och
håna vanligt folk.
”Runt om i Sverige, i organisationer, medieredaktioner, politiska partier,
talar de om för andra hur de skall leva sina liv”, skriver Hägglund
Jo, det kallas opinionsbildning och är i grunden just detsamma som han själv
ägnar sig åt. Tidvis verkar hans ärende närmast liberalt, som i kritiken mot
politiska pekpinnar och försök att styra medborgarnas liv. Men något mer
reaktionärt än Kristdemokraternas politik går inte att hitta i riksdagen.
Det kräver sin marknadsföring att locka fler väljare till ett parti med
religiös värdegrund i ett sekulärt land som Sverige.
Hägglunds försök att göra sig till språkrör för medelsvensson inleddes med
hans tal i Almedalen i somras. Han hyllade normaliteten i den breda del av
befolkningen som han väljer att kalla Verklighetens folk.
I Verkligheten, förklarar han nu, bor vanliga, hederligt arbetande människor
som har sunt förnuft. De gör som folk gör mest och talar om skola och jobb
vid köksbordet. Någon tid att förhålla sig till konstigheter har de däremot
inte.
KD-ledarens ordval och önskan att ”återupprätta det sunda förnuftet i svensk
politisk debatt” har otäcka undertoner. Som om meningsmotståndarna, de i den
andra verkligheten, skulle ha osunt förnuft eller, i klarspråk, tänka sjukt.
Skall KD avgöra ramarna för det normala hamnar många utanför. Faktiskt krävs
inte mer än att någon väljer att dela sitt liv med en person av samma kön.
Partiet vill riva upp redan antagna reformer om homosexuellas rätt att
adoptera och lesbiskas rätt till insemination vid kliniker. Och när frågan
om samkönade äktenskap avgjordes i riksdagen i våras röstade samtliga
partier för utom KD.
Det må gälla kamp för snusförbud eller höjda vårdnadsbidrag –
Kristdemokraterna får ofta klen uppbackning för sin politik.
I en färsk mätning från Novus opinion uppmäts väljarstödet till 4,2 procent.
Partiet har legat kring fyraprocentsspärren i ett flertal opinionsmätningar
på sistone. Så många att statsminister Fredrik Reinfeldt (M) nu talar om att
borgerliga väjare kan tänkas taktikrösta på KD i valet för att hålla ihop
alliansen.
Tydligare kan det inte illustreras hur orimligt det är när Hägglund utger sig
för att tycka som folk gör mest.
Om det verkligen varit så hade KD knappast riskerat att hamna utanför
riksdagen.