Det rör sig om tänkbara strategier för att samordna euroländernas upplåning
och finanspolitik. Tänkbara under rådande omständigheter, vill säga.
Skuldkriserna fortsätter att härja i Europa och en rad dystra nyheter tyngde
börserna igår. Grekland vägrar ge skriftliga löften om åtgärder som krävs
för ytterligare nödlån, det varnas för sänkning av Frankrikes kreditbetyg,
prognosen för tysk tillväxt skrivs ner ...
I detta läge väntas kommissionen föreslå olika system för euroobligationer –
trots att tanken redan ratats av ledande euroländer. Det mest långtgående
handlar - enligt Financial Times – om att de enskilda euroländernas
statsobligationer helt ska ersättas av gemensamma. Vidare ska euroländernas
statsbudgetar då godkännas i Bryssel och stater med finansiella problem ska
kunna tvångsförvaltas av EU-myndigheter.
Snacka om sjumilakliv mot ett federalt och toppstyrt Europas förenta stater.
Lyckligtvis talar inte mycket för steg av det slaget. I synnerhet Tyskland
stretar envist emot. Dessutom krävs fördragsförändringar som kan ta flera år
att genomföra - knappast lösningen i ett akut skuldkrisskede.
EU-kommissionen föreslår även en modell med euroobligationer som komplement
till nationella obligationer. Då krävs inga fördragsförändringar, men i
praktiken får de ekonomiskt välskötta länderna ändå betala delar av de
missköttas räntekostnad.
Solidariskt?
Så kan det förstås ses. Men samtidigt minskar trycket på djupt skuldsatta
länder att sanera sina ekonomier.
Motståndet mot euroobligationer är med andra ord högst begripligt.