Rikspolisstyrelsen anser inte att några fel har gjorts, men Centrum för
rättvisa – som företräder männen juridiskt – säger sig ha belägg för
anklagelserna.
Fallet är principiellt intressant oavsett hur den rättsliga prövningen slutar.
Polisen utövar statens våldsmonopol och får vidta integritetskränkande
åtgärder mot medborgare. Inom polisen – om någonstans – är det därför
befogat att eftersträva en yrkeskår som liknar ett tvärsnitt av
befolkningen. Det är en fråga om trovärdighet.
Men är kvotering verkligen rätt väg till förbättringar?
Det beror på hur den positiva särbehandlingen går till.
Om ett visst antal antagningsplatser ska fördelas mellan personer med
likvärdiga testresultat saknas inte skäl att ge förtur åt dem som kan bidra
till att poliskåren blir mer representativ för befolkningen.
Men det är en helt annan sak att anta personer från underrepresenterade
grupper, trots att de har sämre testresultat än sökande som väljs bort. Då
skapas ett litet, men ack så otäckt utrymme för misstankar om att somliga
poliser egentligen inte tillhör de bäst lämpade för yrket, utan av olika
skäl har kvoterats till sina jobb. Det hotar att skada polisens trovärdighet
mer än det stärker den.