Förre finansministern Pär Nuder (s) blev offer för Perssonska desavoueringar.
Gång på gång och med olika starka medel. Till de svagare hörde Perssons vana
att kalla honom för ”unge Nuder”, trots att han är två år äldre än Fredrik
Reinfeldt (m).
Relationen mellan Nuder och Persson försämrades gradvis och närmade sig
fryspunkten vid ett möte 2005, berättar Nuder i Stolt men inte nöjd
(Norstedts). Då ville Persson att Nuder omedelbart skulle öka antalet
högskoleplatser. När svaret blev att det skulle strida mot gällande regler
följde en utskällning. Persson förödmjukade sin finansminister inför hela
regeringen. När Nuder tänkte lämna rummet hördes en väsning:
”Om du går nu så kommer du inte tillbaka.”
Detta efter att de jobbat tillsammans i tio år.
Nuder beskriver hur jobbet som finansminister försvårades alltmer av
osäkerheten om huruvida Persson skulle stödja honom eller ej. Sömnlösa
nätter, ansträngda möten¿¿
Men var inte Nuder den som Persson såg som sin kronprins?
Vissa vittnesmål talar för det. Till exempel i Anita Kratz Reinfeldt.
Ensamvargen (Norstedts).
Efter mordet på Anna Lindh i september 2003 talade Persson om henne som sin
självskrivna efterträdare på partiledarposten. Var det ärligt? Det tycks ha
låtit annorlunda en knapp månad tidigare.
Socialdemokraterna höll kommunkonferens och Lindh hade räknat med att få hålla
det stora talet. På omvägar fick hon i sista stund veta att uppdraget gått
till Pär Nuder istället. Han talade bland annat om en partiledares
viktigaste uppgifter. Persson kommenterade i högtalarna efteråt: ”Lysande!”
I en mindre krets skall han sedan ha sagt: ”Nu har vi två kandidater.”
Bilden befästs av hur Persson satte sin egen makt främst och inte drog sig för
att spela ut trogna medarbetare mot varandra. Så fick han också epitet som
”Han Som Bestämmer” och ”Vingåkers Machiavelli”.
Men makt bor granne med högmod.
Nuder menar att socialdemokraternas valförlust 2006 berodde på att partiet
blivit både stolt och nöjt. En annan vanlig förklaring är folkligt missnöje
med Göran Persson, vilket talar för att han inte är särskilt saknad som
statsminister.
Det är han knappast heller som chef.
Tobias Lindberg