När Cecilia Malmström (FP), idag EU-minister, tillträder som kommissionär får
hon ansvar för migration, gränskontroll, polissamarbete och kamp mot
organiserad brottslighet.
Hon får därmed tyngre ansvarsområden än många väntat sig, men utnämningen är
på sitt sätt lika logisk som välkommen.
Malmström får nu förverkliga det så kallade Stockholmsprogrammet – en
femårsplan för EU:s utveckling på rättsområdet. Att uppdraget går
till en svensk kallade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso för
”ett mycket intressant sammanträffande”. Men nog ser det ut som en tanke:
Stockholmsprogrammet hör till huvudprioriteringarna under det pågående
svenska ordförandeskapet i EU.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) talade vid en presskonferens om ”en av de
tyngsta portföljer som Sverige haft”.
Han har skäl att vara nöjd. Inte minst som Sverige uttryckt önskemål om att få
inflytande på lagstiftningsområdet. De rättsliga frågorna får Malmström nu
dela med Luxemburgs Viviane Reding.
Övriga nordiska EU-länder får också portföljer i tungviktsklassen. Danmarks
kommissionär ansvarar för klimatfrågor och Finlands för ekonomiska och
monetära frågor.
Visst verkar kommissionärerna för hela Europa och inte för sina hemländer. Men
som Folkpartiledaren Jan Björklund påpekar tar Malmström förstås med sig
sina värderingar in i jobbet.
Har hon då vad som krävs för att klara sitt nya uppdrag?
Carl Fredrik Bergström vid Svenska institutet för Europapolitiska studier
noterar att hon är relativt ung, kvinna och från ett litet land.
”Skulle man ha satt någon tyngre där hade man satt en gammal fransk gubbe på
posten. Nu blir det en utmaning om hon är tillräckligt stark för att värna
det här viktiga området”, säger han till TT.
Nåja.
Före statsrådsjobbet satt Malmström i Europaparlamentet, hon har haft tunga
uppdrag i sitt parti och doktorerat i statsvetenskap. Hon har också skrivit
flera böcker och talar sex europeiska språk.
Malmström klår nog de flesta gamla franska gubbar.