Det var i gårdagens P1-morgon – och lite skämtsamt förstås – i ett samtal om
bristen på smör i norska livsmedelsbutiker. Läget är så akut att det
uppstått en andrahandsmarknad. På internet bjuds svenskt smör ut för över
tusen kronor kilot.
Visst kan situationen leda tankarna till Sovjet, men problemet är inte
planekonomiskt, utan protektionistiskt.
Även i Sverige började det bli ont om smör tidigare i år, men det löstes
snabbt genom ökad import från andra EU-länder. Så lätt avhjälpt är problemet
inte i Norge, som står utanför unionen och skyddar sin inhemska produktion
genom höga livsmedelstullar.
Således råder det brist på smör i Norge medan det inom EU råder brist på
enighet om hur eurokrisen ska lösas.
På flera håll i Europa förs heta diskussioner om den finanspolitiska pakt som
lanserades vid förra veckans EU-toppmöte. I kölvattnet av Storbritanniens
tydliga nej har frågan om ett brittiskt EU-utträde flutit upp till ytan.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) intog en avvaktande hållning när han
redogjorde för pakten i riksdagen igår.
”Det är ännu oklart vilka åtaganden icke euroländer skulle påtaga sig”,
förklarade han.
Klokt då att vänta.
Eurokrisen har redan påverkat den svenska opinionen. Enligt en färsk
SCB-undersökning är bara 47 procent av svenskarna nu för Sveriges
EU-medlemskap och var fjärde svensk är emot det.
Då kan det vara läge att snegla på vårt grannland. För smörbristen i Norge
påminner inte främst om Sovjet, utan i högre grad om EU-samarbetets fördelar.
Återinförda gränshinder och minskat samarbete med andra länder skulle tveklöst
öka risken för olika bristsituationer, skapa onödiga kostnader och minska
handelsutbytet med lägre tillväxt och sysselsättning som följd.
EU-medlemskapet ger Sverige långt mer än välsmörade mackor – även när
eurokrisen härjar som nu.