Kinesisk handel med Sverige har – tja, högst begränsad betydelse för
utvecklingen i Kina. Men det kan vara möjligt att jämna ut förhållandena en
smula. Med rätt fokus och strategi i handelspolitiken.
En grupp representanter för Sverige är just nu i Kina för att marknadsföra
svenskt näringsliv. Med kung Carl XVI Gustaf och vice statsminister Maud
Olofsson (C) i spetsen har delegationen rejält hög profil. Så är det också
stora värden som står på spel.
Finansmannen Jacob Wallenberg – även han i delegationen – sammanfattar
utgångsläget i Expressen:
”Kina har en fjärdedel av världens befolkning. Kina har 10 procents tillväxt
medan världen har 0.”
Ett och annat avtal om fördjupat samarbete har skrivits under, bland annat
inom fordonsindustrin. Volvo–Geely-affären har fått mycket uppmärksamhet
även i Kina, vars bilmarknad är världens största. Men även om det såldes
10,9 miljoner bilar i Kina i fjol är det knappast inom bilbranschen som
svensk exportnäring har bäst förutsättningar att vidga sina förgreningar.
Kinas ekonomi och industriproduktion accelererar fortsatt snabbt, men det är
till stor del kolkraft som får hjulen att snurra. Denna koleldade tillväxt
är ett både inhemskt och globalt problem som styret i Peking vill komma till
rätta med. Trots ambitionen att minska på kolet står Kina dock för över 90
procent av ökningen av kolförbrukningen i världen.
Enligt Olofsson har det nu nåtts ett avtal om utvidgat samarbete med Sverige
då det gäller innovationer och utveckling av miljöteknik. Det återstår att
se hur omfattande uppgörelsen är, men solklart finns enorma kinesiska behov
på detta område. Och kunskapsmässigt ett litet svenskt försprång jämfört med
många andra länder.
Att andra nordiska länder också hävdar sig väl på området behöver inte vara en
nackdel. Tvärtom – som gemensamt framgångsrikt kluster stärks
förutsättningarna för samtliga stater att lyckas på världsmarknaden.
Vid Nordisk Globaliseringsforum 2010 i danska Snekkersten i veckan hölls
rundabordssamtal på statsministernivå just på temat grön tillväxt och med
blicken delvis mot Asien. Det talades om tätare samarbete över gränserna då
det gäller forskning, utveckling och marknadsföring av klimatvänlig teknik.
Den nordiska samarbetsandan tycks ofta ha sin storhetstid bakom sig. Det
hindrar inte att samarbetet kring Norden som ett ”grönt laboratorium” kan
leda långt.
Rent av till framgångar på den kinesiska marknaden.
Väl hemma från Kina kan Maud Olofsson därför gott boka in några nordiska resor
och framförallt uppmuntra företagen att göra detsamma. Det betyder i bästa
fall ännu mer för den framtida svenska exporten än hennes rundtur i Kina med
kungen och näringslivsfolk.