Allt talar för att Grekland kan få det nödlån på 130 miljarder euro som det
talats om sedan i höstas. Det lutar också åt större skuldnedskrivningar än
vad som tidigare väntats: bankernas förhandlingsorganisation IIF har gett
klartecken till att skriva ned värdet på statsobligationerna med uppemot 75
procent.
Med dessa åtgärder och en hygglig ekonomisk utveckling framöver ska grekerna
kunna få ned sin statsskuld till motsvarande drygt 120 procent av bnp till
2020, hoppas eurozonens finansministrar.
Och låter därmed hoppfullheten tänja det troligas gräns.
Visst kan havererade statsekonomier hämta sig snabbt. Island, som spårade ur
vid finanskrisen 2008, är till exempel tillbaka på banan och väntas växa mer
än eurozonen i år. Men detta efter att ha ”följt skolboksexempel av vad som
behöver göras i en kris”, säger Danske Banks ekonom Lars Christensen till
ekonomisajten Bloomberg.
De grekiska politikernas hantering av läget är mer av ett skräckexempel,
påpekar finansminister Anders Borg (M) i Ekot.
”Hade de inlett det här arbetet 2009 hade de förmodligen redan varit ute ur
krisen. Nu har man hela tiden skjutit krisen framför sig.”
Följaktligen är den grekiska ekonomin i djup recession och har inte växt på
flera år. Under sista kvartalet i fjol krympte den med 7 procent i årstakt
och försök till tillväxtfrämjande reformer har misslyckats totalt. Sådant är
alltså utgångsläget när euroländerna nu kräver ytterligare åtstramningar i
utbyte mot ett nödlån.
Problematiskt är bara förnamnet. En undernärd ekonomi kan inte svältas till
att växa och det finns gränser för vilka umbäranden en befolkning klarar av.
Alltfler greker drivs i privatekonomisk ruin sedan krisen gått ut över deras
försörjning. Ingen kan förvånas av ilskan mot uppoffringarna som folket
dömts till för brottet att ha litat på sina politiker. Men protesterna gör
det förstås ännu svårare för politikerna att möta euroländernas krav,
särskilt som val väntar i vår.
Det hjälper föga att ösa in pengar i en statskassa som läcker som ett såll.
Därför gör euroländerna naturligtvis rätt i att ställa krav för att skjuta
till mer pengar och öka kontrollen av hur de används.
Men även med dessa ramar för nödhjälp kvarstår en påtaglig risk för att
Grekland på sikt nödgas ställa in betalningarna och lämna valutaunionen.
Det skulle dock kunna ställa den grekiska befolkningen inför ännu hårdare
prövningar. Även om Grekland överger euron kan inte EU överge grekerna.