De centralt placerade källornas berättelse är anmärkningsvärd:
Måndagen den 26 september, en halvtimme innan skuggbudgeten ska delas ut till
partiets riksdagsledamöter, ringer S-ledaren Håkan Juholt till
budgetavdelningen. Han vill stryka avsnittet om att höja taket och
ersättningsnivån i a-kassan.
Efter att ha studerat det färdiga budgetförslaget över helgen har han kommit
fram till att satsningen gör det för lätt för de borgerliga att framställa S
som ett bidragsparti.
Ekonomiskpolitiske talespersonen Tommy Waidelich har inga invändningar, trots
att han några dagar tidigare sett till att a-kassereformen skrivits in i
budgetförslaget.
Protesterar gör däremot de tre ansvariga politiska sekreterarna.
En så stor satsning, budgetens enskilt största post, kan inte strykas utan att
det förankras i partiet, påpekar de.
Men Juholt står fast: a-kassereformen ska bort till förmån för satsningar på
utbildning och infrastruktur.
”Smyg igenom det. Det var så han sa. Vi sa att det var en grandios
felbedömning”, berättar en källa.
De politiska sekreterarna tar sig lydigt an uppgiften – skriver om, räknar om,
ändrar och summerar. En dryg timme försenat skickas budgetförslaget ut och
följande dag presenterar Juholt och Waidelich det på S riksdagskansli.
Det blir högljudda protester. Tongivande socialdemokrater ilsknar till rejält
och partiledningen tvingas backa.
Bråket blir allmänt känt sedan ett internt mejl från S gruppledare Carina
Moberg läckt till medierna. Hon skriver om en budget som ”inte håller
måttet”. På den punkten instämmer Juholt i intervjuer. Men skulden – den
lägger han på budgetavdelningen.
Budgetförslaget är, enligt Juholt, ”ostrukturerat”, flera kapitel påstås ha
saknats och däribland avsnittet om a-kassereformen.
Medvetet struket?
Inte alls, hävdar Juholt. I Aftonbladet kallar han påståendet ”komiskt”.
De politiska sekreterarna kunde nog hålla sig för skratt.
Socialdemokraternas problem är långt mer än en ledningsfråga, långt
allvarligare än en skuggbudgetmiss och långt större än Håkan Juholt.
Det har sagts att partiet fått den ledare det förtjänar.
Men efter de nya avslöjandena finns skäl att säga emot.
Inte ens en socialdemokrati i djupaste kris förtjänar en sådan ledare som
beskrivs i DI Weekend.