Pensionsmyndighetens generaldirektör Katrin Westling Palm är medveten om
problemet, förklarade hon i DN häromdagen. Hon efterlyser förbättringar som
hon ”hoppas kan åstadkommas på frivillig väg”.
Det vore förstås det bästa, men frågan är om regeringen inte borde skramla
lite mer med lagstiftningsvapnet.
Framsteg har gjorts, inte minst med minpension.se, den delstatliga
nättjänsten. Där syns nu 86 procent av tjänstepensionerna och drygt hälften
av svenskarnas privata pensionssparande. Men Westling Palm tycker ändå att
utvecklingen går för långsamt.
Visst är det så.
Med den stora reformen 1994 gick Sverige över från förmåns- till
premiebestämda pensioner. Eller, i klartext, till en långsiktigt hållbar
modell där var och en i högre grad måste ta ansvar för sin egen pension.
Försörjningen på äldre dagar påverkas av allt från kollektivavtal och antal
yrkesverksamma år till premiepensionsplaceringar och privat
pensionssparande. Och som alltid i ekonomi krävs det god information för att
kunna fatta goda beslut.
Statens pedagogiska insats i sammanhanget imponerar inte.
Orange kuvert i all ära – enligt en Sifomätning som TT återgav igår förstår 21
procent bara en liten del av det som står i de kulörta utskicken och 6
procent förstår inget alls.
Inte konstigt då att det går att sälja pensionsförsäkringar med alarmistiska
budskap. Men som socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) konstaterade
i Dagens Industri för en månad sedan: ”Att hävda att pensionering betyder
att leva på halva lönen är för de flesta helt enkelt inte sant.”
Privata pensionsbolag måste bli bättre på att göra alla pensionsavsättningar
synliga och tillgängliga, till exempel på minpension.se, menar Kristersson.
Han sade sig börja bli otålig redan i våras, men ger fortfarande ingen
tidsplan för när frågan ska vara löst.
Westling Palm hoppas att det kan ske under 2012 och tror att det är möjligt
”om alla goda krafter samarbetar”. Staten bör agera först om
pensionsbranschen inte levererar fullständiga uppgifter inom rimlig tid,
resonerar hon.
Men vad är rimlig tid? Borde inte frågan i princip ha varit löst redan när det
nya pensionssystemet infördes?
Kristersson kan gott börja tala om en bortre tidsgräns.
Informationsunderskottet drabbar inte bara framtida pensionärer, utan göder
även ogrundad misstro mot hela det svenska pensionssystemet.
Då duger det inte att enbart lita på välviljan hos bolag som ofta tjänar stora
pengar på oro för låga pensioner.