Snacka går ju

Tobias Lindberg.
Det hör inte till vanligheterna att en överste och en miljöpartist gör gemensam sak i säkerhetspolitiken. Särskilt inte då det gäller Sveriges hållning till Nato. Men debattartikeln i Svenska Dagbladet igår hade en självklar utgångspunkt.

”Vi har olika uppfattningar om huruvida Sverige bör bli medlem i Nato eller ej, men vi är helt överens om behovet av en svensk analys och en öppen debatt”, skrev överste Ulf Henricsson och före detta riksdagsledamoten Annika Nordgren Christensen (MP).

I valrörelser reduceras försvars- och säkerhetspolitiken i regel till diskussioner om antalet miljarder i försvarsbudgeten, påpekar de.

Så lär det bli även i år. Men hur rimligt är det egentligen?

Omvärlden har förändrats väsentligt under de senaste decennierna. Det har också försvarsalliansen Nato. Men Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger i grunden fast. Om inte annat borde det klargöras varför.

I takt med att Natos fokus flyttats från kollektiva försvarsförpliktelser till freds- och säkerhetsfrämjande insatser har Sverige knutit allt närmare band med försvarsalliansen.

Mest logiskt vore om Sverige tog steget fullt ut och ansökte om Natomedlemskap. Men Folkpartiet är ensamt i riksdagen om att driva den linjen och opinionen är alltjämt emot. Mycket talar då för Centerns och Kristdemokraternas hållning: att låta utreda ett svenskt medlemskap.

Enigheten mellan Henricsson och Nordgren Christensen är talande.

Det är i allas intresse att få veta mer om vad ett Natomedlemskap skulle innebära.

Författare: Tobias Lindberg
Publicerad 14 januari 2010 00.08
Uppdaterad 14 januari 2010 00.08

Tobias Lindberg
Ledarbloggen
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu