Hennes guldsmycken försvann, en polisanmälan gjordes och misstankarna riktades
mot någon i hemtjänstpersonalen.
Försäkringsbolaget vägrar dock Karlson ersättning eftersom hon själv har gett
hemtjänsten lägenhetsnyckeln. Malmö kommun, som arbetsgivare, kan å sin sida
inte betala förrän tjuven är utpekad och dömd.
En annan äldre kvinna i en annan skånsk kommun dyker osökt upp i tankarna.
Även hon fick häromåret sina guldsmycken stulna. Den gången betalade
försäkringsbolaget ut ersättning – om än inte i nivå med affektionsvärdet på
den förlorade vigselringen.
Hemtjänst har hon fått först på senare tid och tacksamheten för hjälpen är
stor. Men ibland har frukosten uteblivit. Andra dagar har lunchmaten varit
en och en halv timme sen och kommit först efter flera telefonsamtal – inte
helt oväntat kall.
Oacceptabelt, har ansvariga på kommunen förklarat.
Ändå har det hänt igen. Och igen ...
Säkert är de båda kvinnornas fall blott ett par av otaliga exempel på hur
äldre kan hamna i lägen som alla anser är olyckliga, men ingen på allvar
tycks göra något åt. Det är särskilt illa eftersom orken att slåss för sin
rätt ofta minskar med åren.
Borde det bli obligatoriskt med äldreombudsmän i kommunerna? Eller behövs
andra initiativ för att stärka äldres rättigheter?
Frågor som dessa borde ha större politisk tyngd i en tid då var tionde svensk
är över 75 år.