Nu kan detsamma vara på väg att hända på välfärdsområdet. Den befogade
varningen gav Stefan Stern (S) på onsdagens DN Debatt, där han underströk
att partiets kris är mer än en ledarskapsfråga.
Stern – som var statssekreterare under Göran Perssons S-ledartid och stabschef
åt efterträdaren Mona Sahlin – ser en tydlig tendens i partiet: när
väljarstödet viker läggs merparten av skulden på partiledaren. Det har
märkts efter de senaste två valförlusterna och det märks nu efter turerna
kring Håkan Juholt. Men rättvist är det inte eftersom huvudförklaringen till
motgångarna snarare varit, och är, brister i politiken.
När S tonat ned den ideologiska renlärigheten till förmån för mer pragmatism
har väljarna strömmat till, påpekar Stern. I debatten om välfärden ser han
dock tecken på motsatsen när S framställer driftsformerna som avgörande för
kvaliteten.
Opinionsraset fortsätter. I en färsk mätning från Demoskop får
Socialdemokraterna bara 23,9 procent. Men med trovärdigare politik går det
att vända trenden, tror Stern.
”Tillräckligt väljarstöd för att vinna nästa val står eller faller inte med
Håkan Juholts chanser att sitta kvar.”
Så sant.
En socialdemokrati med mer pragmatisk agenda kan, oavsett partiledare, locka
åtskilligt fler väljare och tillföra mycket i svensk politik.
Fast för att förnyelsen ska lyckas måste S-ledaren rimligtvis åtminstone ha
förtroende inom sitt parti. Och frågan är hur det står till på den punkten.
Enligt en enkätundersökning i Expressen nyligen har folkvalda
socialdemokrater större förtroende för V-ledaren Jonas Sjöstedt än för sin
egen partiordförande.
Snacka om underbetyg.
Socialdemokraternas största problem är mycket riktigt att politiken brister i
trovärdighet. Men att Juholt gör detsamma fördjupar naturligtvis krisen.
Rejält.
Visst kan vilsenheten inom S väcka tankar på nya vägar. Men det lär krävas en
stark ledare för att partiet ska våga pröva dem.