Det framgick när Jackson gästade Moriskan i Malmö igår för ett samtal med
Sydsvenskans Per Svensson inför publik.
Jackson ser en koppling mellan medborgarrättsrörelsens protester i slutet av
1960-talet och demonstrationerna mot sociala och ekonomiska orättvisor som
Occupy Wall Street genomför nu. Regleringen av banksektorn är en
jämlikhetsfråga i en tid då USA dras med ekonomiska problem och stigande
arbetslöshet, resonerar Jackson: den medborgerliga friheten måste vara mer
än en frihet att skaffa större kreditkortsskuld.
Det må låta förenklande, men han har en viktig poäng.
Banker är inte vilka företag som helst. De har en central samhällsfunktion och
undsätts därför ofta av staten om de närmar sig konkursens brant.
Amerikanska banker tog ut stora vinster, för att sedan räddas med offentliga
medel när de fick skuldproblem. Och nu fortsätter de att ta ut stora vinster
och höja sina avgifter medan många amerikaner får det allt sämre.
Orimligt, framhåller Jackson.
Liksom Borg i en DN-intervju igår:
”Det var fullständigt förödande för trovärdigheten när de amerikanska
skattebetalarna räddade deras banker – och dessa sedan fortsatte att betala
ut jättelika bonusar.”
När en stat räddar en bank bör det ske så att skattebetalarna får kompensation
för kostnaden när banken väl är räddad – som i Sverige under
1990-talskrisen, framhöll Borg i Financial Times nyligen.
Det tipset kan somliga av hans europeiska kollegor tänkas ha nytta av
framöver. Internationella valutafonden tror att Europas banker kan behöva
omkring 200 miljarder euro för att klara skuldkrisens härjningar. Alla lär
inte lyckas skaffa tillräckliga medel på egen hand.
Svenska banker verkar, som väl är, stå stadigt. Men när de nu måste öka sitt
eget kapital kan notan förstås ändå hamna hos bankkunderna. Som Borg påpekar
vore det dock rimligare att bankerna får lägre avkastningskrav – om inte
annat så av självbevarelsedrift från bankledningarnas sida.
I kristider räcker det inte att stater försvarar sina banker. Bankernas
beteende måste också gå att försvara.