I rapporten Rustade för yrkeslivet? har Demoskop intervjuat ansvariga på 200
företag i varierande storlek. Bland annat om vilken kompetens de efterfrågar
och hur lätt eller svårt de har att rekrytera unga som uppfyller kraven.
Det som värderas högst är baskunskaper, som att läsa, skriva och räkna, samt
social kompetens. Undersökningen pekar på klara brister hos de unga. Hälften
av företagen uppger att de har svårt att hitta personer under 30 år med rätt
kompetens.
De möjliga förklaringarna är många. Rimligen spelar det in att skolresultaten
försämrats under de senaste decennierna. Svenska elevers kunskaper har
sjunkit till en medelnivå i jämförelse med andra OECD-länder – en
oacceptabel trend i ett land som vill kallas kunskapssamhälle.
Bara ett av tio företag anser att skolan har lyckats förbereda eleverna väl
inför arbetslivet.
Solklart underbetyg?
Nja, inte helt entydigt.
Endast en tredjedel av företagen anser att eleverna är illa förberedda för att
jobba och det är inte utan att det verkar finnas orimliga förväntningar på
personalavdelningarna.
Varför skulle dagens unga – uppväxta med umgänge både på och utanför internet
– till exempel vara mindre socialt kompetenta än tidigare generationer?
Om något var bättre förr, så var det nog snarare ungdomars jobbmöjligheter.
Många i äldre generationer har börjat sina karriärer med enkla instegsjobb –
hjälpredor, lärlingar, varubud – och på så vis lärt sig arbetsplatsers sätt
att fungera och sociala spel. Motsvarande möjligheter erbjuds sällan idag.
Med rapporten som stöd föreslår nu Lärarnas riksförbund och Svenskt Näringsliv
lagstiftning om obligatoriska praoperioder på högstadiet och gymnasiet.
Det låter bra, men lär knappast göra någon avgörande skillnad för den svenska
ungdomsarbetslösheten, som är bland de högsta i Europa.
Företagen anser att det finns ett samband mellan ungdomsarbetslöshet och ungas
kompetensnivå.
När baskunskaperna brister är det säkert ofta så. Kvaliteten på utbildningen i
landets skolor måste höjas – så långt är alla överens.
Men kanske finns skäl att fundera kring om ungdomsarbetslösheten i någon mån
också beror på företagen. Av svaren i undersökningen att döma borde de kunna
bli bättre på att se vad unga faktiskt kan eller hyggligt snabbt kan lära
sig.
Eller är det dags att börja förfäras över dagens arbetsgivare?