Det blott månadsgamla amerikanska gräsrotsinitiativet menar att girighet fått
ekonomin på fall. Någon ledare finns inte och det protesteras med allt från
plakat och slagord till musik och maskeradkostymer – en del har framträtt
som skränande, pengaviftande zombies.
Vissa aktivister pekar på storbolagens vinstjakt som problemet, andra vill
sätta bankirer i fängelse. Ytterligare några vänder sig mer modest mot USA:s
absurt låga skatter för rika och mot växande sociala och ekonomiska klyftor.
Budskapen kan tyckas spreta som en tappad bunt okokt spagetti. Men som
ekonomipristagaren Paul Krugman påpekade i New York Times nyligen:
”Vi bör inte göra för stor sak av bristen på specifika mål ... det är i själva
verket intellektuella och politiker som ska fylla i detaljerna.”
I synnerhet med tanke på det ekonomiska läget i västvärlden kan rörelsen inte
avfärdas som politisk kraft. Det är för tidigt att dra några slutsatser om
Wall Street-ockupanterna, men tänkbart att de kan påverka nästa års
amerikanska presidentval.
Demokraterna tycks ana det.
President Barack Obama har uttryckt viss förståelse för den folkliga ilskan
mot finansmarknaden. Och när representanthusets republikanske gruppledare
Eric Cantor kallade demonstranterna ”en växande mobb” fick han svar på tal
från Vita husets pressavdelning, som påpekade att han knappast sagt så om
Tea Party-rörelsens demonstrationer.
Parallellen till denna reaktionära strömning ligger ganska nära till hands,
även om Occupy Wall Street hellre nämner den arabiska våren som inspiration.
Båda de amerikanska rörelserna har populistiska drag och attraherar personer
som är djupt missnöjda med rådande förhållanden. Krugman sätter dock fingret
på en viktig skillnad: ockupantrörelsen riktar sin ilska åt rätt håll.
Fortsätter Occupy Wall Street att växa i styrka och storlek får Obama i bästa
fall en motkraft till tokhögerns kampanjande för republikansk valseger 2012.
Men det finns förstås också en risk att han blir för nära förknippad med
ockupanterna, vilket kan få viktiga väljargrupper att se honom som för
radikal.
Obama har redan problem med stämpeln som alltför vänsterinriktad. Kanske får
han också delar av Occupy Wall Street emot sig när han levererar politiska
kompromisser snarare än de stora förändringar som aktivisterna önskar.
Det kräver sin president att lyckas dra nytta av relativ politisk närhet till
högljudda, arga demonstranter, varav en del i maskeradkostymer. Å andra
sidan kan nog även zombies ha trevligare framtoning än vissa av Tea
Party-rörelsens förgrundsgestalter.