Kritiken, med hänvisning till den personliga integriteten, är stenhård och befogad. Talande är att säkerhetspolisen, Säpo, hör till de främsta kritikerna. Även polisen invänder, vilket är fullt förståeligt. För att polisen skall få avlyssna krävs beslut i domstol – högst rimligt med tanke på att det rör sig om ett intrång i privatlivet. Men FRA skall få avlyssna utan vare sig domstolsbeslut eller misstanke om brott.
Odenberg avfärdar risken för integritetsintrång och hänvisar till att Försvarets underrättelsenämnd skall bestämma vad FRA får leta efter. Därutöver skall det tillsättas ett integritetsskyddsråd vid FRA.
Det är, som professorn i underrättelseanalys Wilhelm Agrell påpekar, inte särskilt betryggande:
”Granskarna hamnar i en mellanroll mellan att värna medborgarrätten och statsintresset.”
Odenberg var på onsdagen noga med att betona att hela regeringen står bakom lagrådsremissen. Men det är inte detsamma som att regeringspartierna står enade bakom avlyssningsförslaget.
Ledande företrädare för centern och kristdemokraterna vill avvakta synpunkterna från Lagrådets jurister. Folkpartiet kräver redan ändringar.
Så tycks regeringen vara oenig i ännu en fråga. Men den här gången framstår splittringen som bättre än alternativet.
Tobias Lindberg
% är glada
% är likgiltiga