Frågan ställs på sin spets när unionens stats- och regeringschefer samlas till ett extra informellt toppmöte i Bryssel idag. Högst på agendan står bland annat den nya tillväxtstrategin, EU 2020, samt EU:s fortsatta klimatarbete.
Formellt är förutsättningarna att föra EU framåt bättre än på länge. Lissabonfördraget är äntligen på plats, liksom den nya EU-kommissionen.
Men mycket till politisk grund att bygga vidare på har ledarna inte.
Ur Europaperspektiv kan klimatmötet i Köpenhamn knappast beskrivas som annat än ett fiasko. Facit för EU:s tidigare tillväxtagenda, Lissabonstrategin, är lika uselt. År 2000 sattes siktet på att unionen skulle vara världens mest konkurrenskraftiga ekonomi år 2010. Väl där står EU-länderna på behörigt avstånd från målet.
Bland huvudproblemen finns nu flera länders blödande statsfinanser – ett problem som riskerar att drabba hela eurosamarbetet.
Värst är det i Grekland. Även Irland, Italien, Spanien och Portugal dras med svåra ekonomiska problem och valutaspekulanter storsatsar på att euron skall försvagas.
Ändå finns inga skäl att tappa tron på EU-arbetet – mycket talar för att det nu fördjupas och förbättras.
Det har sällan framgått så tydligt hur beroende medlemsländerna är av varandra. Och det är när gamla spår har visat sig leda fel som det borde vara enklast att enas om nya vägar.
% är glada
% är likgiltiga