”Fri abort är en förutsättning för att alla barn som föds ska vara välkomna”,
skriver RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, på sin hemsida.
Organisationen har sedan den grundades 1933 kämpat för rätten till fri abort i
Sverige. I mitten av 70-talet kom äntligen lagen som myndigförklarade
kvinnan att bestämma över sin egen kropp. Sin egen framtid.
Trots 35 år på nacken måste lagstiftningen försvaras med jämna mellanrum. Nu
är det dags igen.
Ett fall med en kvinna i Eskilstuna som två gånger valde abort på grund av att
fostret var en flicka har på sina håll utlöst frågan om hur fri aborten
egentligen skall vara.
Det är en sund reaktion att som Mälarsjukhusets personal uppleva starkt obehag
över att ett flickfoster värderas annorlunda än ett pojkfoster. Men det är
viktigt att reaktionära röster inte får vatten på sin kvarn genom att två
olika saker blandas samman. Nämligen synen på könens lika värde och synen på
fri abort.
Kompromisser i den svenska abortlagstiftningen i jämställdhetens namn vore
absurt.
På den punkten var också socialminister Göran Hägglund (KD) tydlig i en
kommentar i SVT:s Rapport i måndags:
”Jag tror helt enkelt inte att det är möjligt att lagstiftningsvägen komma åt
det här. Det är mer en attitydfråga.”
Problemet tycks enligt experterna ändå vara mycket litet. Professor Lil
Valentin vid Kvinnokliniken i Malmö säger att hon på sin höjd har haft två
fall på trettio år där könet varit en avgörande faktor för sen abort.
Beviset återfinns i statistiken, som visar att över 90 procent av alla aborter
sker före elfte graviditetsveckan, utan möjlighet till vetskap om kön.
Socialstyrelsen skall nu ändå se över regelverket kring möjligheten att neka
blivande föräldrar besked om kön. Givetvis måste syftet med ultraljud och
fostervattensprov vara att ge svar på medicinska frågor. Eller som Pål
Resare, jurist på Socialstyrelsen, säger till TT: ”Att skräddarsy familjer
är inte den offentligt finansierade vårdens uppgift.”
Vissa landsting har sina egna lösningar, till exempel får föräldrar själva
betala en extra fosterdiagnostik om de vill ta reda på könet. Men inom
Region Skåne resonerar man att det inte är rätt att ”undanhålla information”
som sjukvårdspersonalen redan har.
Gränsdragningarna är svåra.
Åsa Regnér, generalsekreterare i RFSU, har helt rätt i att ”det gäller att
fortsätta jobba med insatser för att likställa flickors och pojkars värde”
för att råda bot på könsselektering. Men:
Det är inte aborträtten som skall begränsas.
Ulrika Hotopp