Det är här de hänger. På dessa självklara mötesplatser för de flesta personer
födda någonstans på mitten av 80-talet och framåt.
Många äldre än så trevar sig försiktigt fram i cyberkulturen. De förundras,
häpnar, skräms – och fördömer. Internet anklagas för att vara för fritt,
okontrollerat och destruktivt.
”Internet är ett gemensamt mentalt universum som skenar. Där expanderar allt,
även mänsklighetens elände”, sade Björn Wrangsjö, docent i barn- och
ungdomspsykiatri hösten 2007, några veckor efter den förra skolmassakern i
Finland.
Det kan ändå aldrig vara rätt att skylla på budbäraren. Inte ens när
konsekvensen av ett missat budskap är så pass allvarligt att elva personer
fått sätta livet till på Sydösterbottens yrkesinstitut i finska Kauhajoki.
Youtube kan inte klandras för skolmassakern i tisdags. Det har inte med ansvar
att göra att ansvariga för webbplatsen har skickat kondoleanser till de
drabbade familjerna.
Den unge massmördaren Matti Saari lade i god tid före sitt ohyggliga dåd ut
bilder och filmer på sig själv och sitt vapen på olika webbplatser. I en av
sekvenserna riktar han sin pistol mot kameran med orden ”You will die next”.
Han skjuter några skott på något som kan vara en tomat som skvätter
effektfullt mot linsen.
En ung man som leker actionhjälte? Ett rop på hjälp? En varning?
Troligen allt detta.
Efter ett tips reagerade polisen på de våldsamma webbscenerna och tog in Matti
Saari till förhör. Internet som avslöjare av ondskefulla planer kunde ha
blivit en framgångssaga – om samhället hade tagit ytterligare några steg och
reagerat resolut på Matti Saaris känslor av utanförskap och ilska.
Då helst inte i sista sekunden. Illdåd som att skjuta ihjäl klasskamrater
kommer sällan som en blixt från klar himmel. Matti Saari uppges ha planerat
dödsskjutningen i flera år och han levde inte i total isolering.
Psykologiprofessorn Martin Grann ansåg i P1-morgon igår att det är ”omöjligt
att patrullera cyberrymden” efter potentiella gärningsmän. Han kan inte via
webben se vilka ungdomar som lägger upp hotfulla meddelanden bara för att få
en gnutta uppmärksamhet av kompisar, lärare eller föräldrar och vilka som är
benägna att gå över gränsen och göra allvar av sina hot.
I en fysisk kontakt med en ung människa kan däremot en psykolog eller
skolsköterska förebygga brott.
Mikael Grenefalk, ordförande för Sveriges elevråds centralorganisation, har i
ett pressmeddelande från igår helt rätt i att de svenska skolorna bör se
till att elevhälsan fungerar bättre för att förhindra dåd som de i Finland.
I Dagens Nyheter pågår en artikelserie med vinjetten ”Ondska”. Som om det vore
ett inlägg i skolmassakerdebatten konstaterade författaren Börge Hellström
igår: ”De flesta människor som begår onda handlingar har fått för lite
kärlek i livet.”
På internet går det att hitta kärleken, men inte grundtryggheten. Censur av
nätet ger inte fler lyckliga tonåringar. Men om fler unga blir sedda och
bekräftade i det verkliga livet kanske färre skulle inspireras av fiktivt,
såväl som faktiskt, våld.