Chávez den allsmäktige

54,4 procent ansåg det berättigat att Venezuelas politiker får kandidera ett obegränsat antal gånger, istället för de maximalt två mandatperioder som är inskrivna i grundlagen.

”Det är en seger för folket. Det är en seger för revolutionen”, basunerade Chávez ut från presidentpalatsets balkong.

Mest är det en seger för honom personligen. Ett stort hinder för att tillskansa sig totalitär makt är undanröjt. Nu behöver Hugo Chávez inte lämna scenen när det lider mot val om fyra år.

Själv anser han att ”med den här segern har vi öppnat porten till framtiden” och att ”det är den tid som behövs för att revolutionen skall slå rot”.

Vilka som är vi respektive jag tycks ha flutit samman i Chávez begreppsvärld.

”Jag tillhör inte mig själv, jag tillhör folket”, sade han efter omröstningen.

Risken är att detta innebär att folket samtidigt måste tillhöra honom. Under Chávez styre har centraliseringen ökat och åsiktsfriheten inskränkts. Medier, fackföreningar och domstolar är statligt kontrollerade. Med tanke på att Kuba och Ryssland är nära vänner och förebilder är det svårt att känna sig lugn inför vad som kan komma härnäst.

Per definition kanske inte Chávez är en diktator, vilket en EU-parlamentariker och valobservatör kallade honom i förra veckan – med omedelbar utvisning som följd. Men med allt mer uppenbara kvävningsförsök av oppositionen kan man fråga sig hur länge landets val förblir fria.

Ekonomisk kris och sjunkande oljepris gör det samtidigt svårt för den sittande presidenten att uppfylla människors förhoppningar om högre välstånd. Skenhelig Jesussocialism tycks vara en taktik för att avleda uppmärksamheten från landets många problem.

Sveriges Radios korrespondent Lars Palmgren konstaterade i sin analys att Chávez retorik är full av ”religiös mysticism”. Socialismen liknades vid ”Guds rike på jorden”.

Att Chávez gör sig själv till profet bådar inte gott. Tyvärr kan detta trick gå hem i ett Sydamerika med stark längtan efter ikoner från religionen, politiken eller sporten. Ibland i en salig blandning.

I slutet av januari gav den argentinske fotbollslegendaren Diego Maradona sitt stöd åt Chávez revolution under ett av jasidans kampanjmöten. Vid detta tillfälle var argumentet för att få styra så länge som möjligt ”att förvandla Venezuela till en sportens stormakt”.

Populismen har många uttryck.

Ulrika Hotopp