Tillräckligt komplicerat eller ointressant för att var fjärde elkund i Sverige
ska låta bli. De får istället ett tillsvidareavtal.
Ett ickeval är också ett val – i det här fallet ett mycket dyrt sådant. En
miljon kunder med tillsvidareavtal har sedan 2008 betalat åtta miljarder
kronor ”för mycket”, enligt Energimarknadsinspektionen, skrev Dagens
Industri igår.
På tok för mycket, tycker regeringen och ger samma myndighet i uppdrag att
utreda hur prisskillnaderna kan minskas. Det är en skärpning av de tidigare
utredningsdirektiven.
Det kan å ena sidan tyckas märkligt: lata konsumenter, som inte orkar göra ett
aktivt val, får väl skylla sig själva.
Å andra sidan: avregleringen av elmarknaden skapade inte en föredömlig
handelsplats. Monopol blev oligopol. Dessutom är varan en
”lågintresseprodukt”. Eller som den tidigare VD:n i dåvarande Sydkraft,
Göran Sjöholm, uttryckte det:
”Om hela vår bransch i morgon höll för öronen och gav tusan i att svara i
telefon har vi ändå en produkt som skulle sälja lika bra som idag.”
För att inte nämna tidigare S-ledaren Göran Persson som 1993, innan han bytte
åsikt, profetiskt framhöll att idén om en fungerande konkurrens på en
marknad med tre stora företag var befängd.
Elpriset har nästan fördubblats sedan avregleringen 1996, vilket dock inte
säger något om var det hade legat utan avregleringen. Att återskapa
monopolet löser inget, men att styra upp marknaden där prismekanismen inte
fungerar är riktigt.