Sverige är nummer ett. I alla fall när World Economic Forum, WEF, mäter EU-ländernas konkurrenskraft utifrån målen i Lissabonstrategin. Finland och Danmark kniper andra- och tredjeplatsen.
Smickrande för Norden, men i ärlighetens namn får medges att konkurrensen inte är skarp. Som WEF konstaterar har EU inte uppnått ambitionen att bli världens mest konkurrenskraftiga region.
Det framgår just nu närmast farsartat tydligt.
På söndagen samlades EU-ländernas finansministrar till extra möte i Bryssel för att slå fast detaljerna i en särskild stabiliseringsmekanism. Den skall hindra att Greklands akuta ekonomiska nöd sprider sig till andra europeiska länder. När börshandeln inleds idag skall allt vara klubbat och klart i syfte att motverka fortsatta kursras.
”Vi kan inte låta dramatiken på de finansiella marknaderna fortsätta under någon längre tid”, sade finansminister Anders Borg (M) i Ekot igår. Oron är ett allvarligt hot mot den ekonomiska återhämtningen. Därför behövs en lösning som ger snabba nödlån om andra EU-länder skulle hamna i kris, menar han.
Så är det naturligtvis. Sedan återstår att se i vilken mån stabiliseringsmekanismen faktiskt bidrar till att lugna marknadsaktörerna. Grundproblemet har aldrig varit brist på beredskap för nödlån, utan det potentiella behovet av dem.
Ett flertal EU-länder har mis-skött sina ekonomier under en längre tid. Därför framstår det som mer än lite senkommet när euroländerna nu talar om att skärpa stabilitetspaktens regler och införa hårdare sanktioner mot länder som bryter mot dem. Om reglerna respekterats från början hade EU – och euron – knappast varit i ett läge liknande dagens.
Välvårdade statsfinanser ger så oändligt mycket mer än guldstjärnor från organisationer som WEF. I Sverige är den insikten djupt förankrad inom båda politiska blocken. Valrörelsen i höst blir således ingen strid kring om budgeten bör vara i balans eller ej – med eventuella undantag av utspel från Vänsterpartiet.
På partikongressen som avslutades i helgen beslutade V bland annat att gå till val på frågan om sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Partiet vill också höja a-kasseersättningen till 90 procent av lönen och slopa karensdagen i sjukförsäkringen.
Svårfinansierat är bara förnamnet.
V ser sig som ett parti på de utsattas sida och borde därför reflektera över det tydliga: sunda statsfinanser är särskilt i ekonomiskt svaga gruppers intresse.
I Grekland sänks nu såväl löner som pensioner och på många håll i Europa lär den offentliga välfärden behöva bantas framöver.
Den ekonomiska oredan inom EU berör förstås även Sverige – men det handlar mest om indirekta effekter.
Tacka budgetdisciplinen för det.