Ungdomsarbetslösheten är en stekhet politisk fråga. Av goda skäl. För massor av unga är drömmen om ett ordentligt fotfäste på arbetsmarknaden bara en dröm. Deras inträde måste underlättas.
Men hur många är de, egentligen?
Siffran ”närmar sig 30 procent”, skrev Thomas Bodström, Socialdemokraternas talesman i ungdomsfrågor, på Svenska Dagbladets debattsida igår. Men, påstod han, regeringen kallar ”ungdomsarbetslösheten en synvilla och försöker bortförklara” de höga siffrorna.
Hårda ord, men finns det täckning för dem?
Tja. Enligt den strikta internationella definition som SCB använder i sina arbetskraftsundersökningar, AKU, är Bodströms siffra i teknisk mening korrekt.
Det gäller dock att göra en ”rimlig” tolkning av innehållet, underströk Claes-Håkan Gustafson och Berndt Öhman från Statistiska centralbyrån i en artikel på gårdagens DN Debatt.
Eftersom omkring hälften av alla ungdomar i åldrarna 15–24 år inte söker jobb utan fortfarande är under utbildning räknas de inte i arbetskraften. Det betyder att arbetslösheten för hela åldersgruppen i själva verket är under 15 procent.
Och av dessa återstående 15 procent är dessutom majoriteten heltidsstuderande utan avsikt att omedelbart ta klivet över till arbetsmarknaden. I åldersgruppen 15–24 år är det därför totalt ”cirka 6 procent som befinner sig utanför både arbete och utbildning”, summerar de båda statistikerna.
Det gör kanske problemet mer hanterligt, men inte mindre angeläget.