En av grunderna för en levande demokrati är öppen och fri debatt. För att inte en ideologi ska dominera medierna och därmed skaffa sig ett alltför starkt grepp om våra hjärtan och sinnen har statsmakterna skapat ett antal finansiella kryckor.
En kallas presstöd.
En annan public service.
565 presstödsmiljoner delades 2011 ut till de så kallade andratidningarna; ytterligare 65 miljoner för att trigga mediehusen att samverka kring tidningsutdelning. I den digitala eran framstår det emellertid närmast som löjeväckande att koppla ”opinionsspridning” till nattlig lastbilsutkörning av pappersbuntar.
Men det är inte bara här den statliga mediepolitiken trampar snett.
Även i public service-bygget har beslutsfattarna stirrat sig blinda på tekniken. Det var visserligen förståeligt i Sveriges Televisions, Sveriges Radios och Utbildningsradions barndom, då etermedierna nådde flest. Men idag – när de största kanalerna heter Facebook och Google – är det hög tid att vi inte vräker närmare 7 miljarder skattekronor på TV och radio utan tar oss tillbaka till de ursprungliga värdena, som folkbildning och pluralism.
För att möjliggöra att dessa demokratimål förverkligas bör de pågående presstöds- och public service-utredningarna göra idén om material i allmänhetens tjänst plattformsneutral.
Utredarna bör prioritera den komplexa frågan om vilket innehåll allmänheten behöver – som det kommersiella landskapet inte redan tillgodoser. Information till språkliga minoriteter? Absolut. Men är inte en nyhetstjänst på samiska mer lämpad för mobilen? Kultur för de allra yngsta? Troligen. Men föredrar inte de en interaktiv webbsatsning?
När kriterierna spikats och skattemedel avsatts, ta tre viktiga steg:
Upphandla tjänsterna. Men inte som ett enda omfattande uppdrag; en aktör kan inte vara bäst på allt.
Välj olika leverantörer, även utanför Stockholms innerstad. Om hela landet ska få opartiskt, mångsidigt innehåll är en bred flora kanaler bättre än två.
Släpp in publiken i processerna. I detta medskapandets tidevarv är det inte vad vissa bolag vill leverera som ska avgöra – det är medborgarnas behov.