Lyx till lägre pris i London

London är världens fjärde dyraste hotellstad.

Det är inte särskilt svårt att hitta ett halvdåligt hotell för 100 pund natten i London. Hotell med fläckiga heltäckningsmattor, sumpluktande badrum och ”continental breakfast” som består av pisskaffe, seg toast och en klick marmelad. Och frukosten ingår ofta inte ens i priset.

Men den som vet var och hur han ska leta kan bo i lyx och överflöd för ett pris som inte är högre än ett mellanklasshotells (som ofta alltså är underklass). Där badrockarna ligger utvikta och champagnen står på kylning när man anländer.

Vi brukar åka till London någon gång om året och vi har blivit ganska duktiga på att hitta bra erbjudanden på mycket bra hotell.

Senaste gången, nu i februari, letade vi upp ett hotell som heter Dorset Square Hotel. Ett litet så kallat boutiquehotell (som små lyxiga, personliga hotell kallas), beläget i Marylebone, strax söder om Regent’s park.

Marylebone har varit en av Londons elegantaste stadsdelar sedan början på 1800-talet.

Senaste decenniet har stadsdelen blivit ett av de mest eftertraktade områdena och många kändisar, Madonna är en av dem, har köpt hus här (de billigaste kostar runt 2 miljoner pund).

Vart och vartannat ”square” inramas av förnäma georgianska hus och med en inhägnad park för de omkringboende i mitten.

Så ser Dorset Square ut. På platsen anlades sir Thomas Lord Londons första cricketplan i slutet på 1700-talet.

År 1814 flyttade planen någon kilometer norrut och där ligger Lord’s Cricket Ground, där alla stora matcher spelas, fortfarande.

Under de stora turneringarna är det svårt att få rum på Dorset Square Hotel. Hotellet är fyllt av antika cricketantikviteter. Rumsnycklarna har en nyckelring i form av en cricketboll.

Men i februari har säsongen ännu inte kommit i gång och vi fick rum den helg vi ville.

Dessutom fick vi ett av hotellets specialpaket.

Normalpriset för de billigaste rummen är runt 200 pund natten plus skatt (VAT) på 17,5 procent och utan frukost. I svenska pengar blir det nära 3000 kronor natten. Frukost kostar ungefär 15 pund per person.

Specialerbjudandet innebar:

Tre nätter för 399 pund inklusive skatt, 1660 kronor per natt.

Engelsk frukost

En flaska champagne (som i baren kostade 44 pund)

En kartbok London A-Z

Samt något som vi aldrig stött på tidigare; taxiresor för 40 pund (vilket täckte i stort sett alla våra taxiresor under tre dagar).

Den drygt 200 år gamla hotellbyggnaden har inrymt två privatbostäder åt förmögna familjer. 1983 byggdes husen om till hotell och 2005 gjordes en totalrenovering.

Som de flesta boutiquehotellen har Dorset Square en mycket diskret entré. En skylt berättar att hotellet tillhör kedjan ”Small Luxury Hotels”. Hotellet har officiellt fyra stjärnor vilket innebär att det egentligen inte är ett lyxhotell utan ett förstaklasshotell.

Rummen har tre olika priskategorier. Vi bodde på den billigaste. Nästa steg hade inneburit ett större rum med en himmelssäng och ytterligare ett snäpp en svit.

Stämningen på hotellet är familjär (även om ägarna är ett franskt hotellföretag). Personalen är glad och hjälpsam.

Vid ankomsten blir man erbjuden en drink, antingen i baren eller inne i det kombinerade sällskapsrummet/biblioteket som skulle kunna vara hämtat från någon exklusiv engelsk herrklubb. Där finns för övrigt ett barskåp där man kan servera sig själv ett glas champagne, whisky eller vad man vill.

Det handlar verkligen om ”small luxury”. Hotellet är ingenting för alltför storvuxna personer, åtminstone inte de minsta rummen. Vi bodde i ett sådant och det räckte till. Där fanns ett antikt skrivbord, två fåtöljer i Howardstil, välfylld minibar, smålyxigt badrum. Det var perfekt rent.

På de sidenklädda galgarna i garderoben hängde varsin frottébadrock.

Engelsmän brukar vara duktiga på att blanda stilar och mönster som egentligen inte passar ihop så att det blir smakfullt. Väggarna var lavendelfärgade, gardinerna och sängöverkastet blommiga, sänggaveln rutig, fåtöljer och kuddar randiga. Romantiskt och mysigt.

Varje kväll låg det en lapp på sängen med nästa dags väderprognos. Varje morgon en Daily Telegraph utanför dörren. Ska man klaga på någonting så är det engelska hotells förkärlek för att bädda med filtar i stället för täcken. Men lakan och säng var sköna.

I priset ingick alltså en engelsk frukost som man också kunde kombinera med en mer continental variant med croissanter, fruktsallader, muffins, olika brödsorter och ostar. Inte överdådigt à la Scandic men fullt tillräckligt.

Med en portion scrambled eggs, korvar, bacon, stekt svamp och grillade tomater stod man sig fram till sen eftermiddag.

Restaurangen ligger nere i källaren men är ljus tack vare takfönster. Ibland skakade bordet till lätt, det var när tunnelbanetågen mellan Baker Street och Marylebone Street passerade.

Annars var vårt rum ganska tyst för att ligga mitt i en världsstad.