Mellan ebb och flod

Den grå staden vid havet, skrev diktaren Theodor Storm om hemstaden Husum.

Men Husum är inte mera en grå stad, en fattig sydlig får- och fiskareutpost i det glömda danska Sydschleswig och efter folkomröstningen 1920 en nordlig avkrok i Tyskland.

Husum är en välmående stad med färggranna husfasader som reser sig på det platta platta landet. Och som tycks växa än mera mot himlen när det blir ebb.

Och här doftar hav!

Vi är i Nordfriesland, en landsända av Tyskland som svenskarna missar när de far förbi på motorvägen på väg till Hamburg, Frankrike eller Medelhavet.

Men tyskarna kommer i massor i juli och augusti och även danskarna – det är ju gammalt danskt land. Och faktiskt fortfarande en lite känslig sak även om motsättningarna mellan dem som vill fortsätta att vara danskar och de tysksinnade har minskat sedan den danska minoriteten fått särskilda rättigheter och decennierna gjort sitt för integrationen.

Men på något sätt är detta ingen mans land, där tyska visserligen är huvudspråket men där både nordfrisiska, sønderjysk och plattyska talas.

Land och land, förresten. Tidvattnet är påtagligt här och ungefär två gånger om dygnet blir det som var hav land. Det går att vandra mellan de låga öarna, de kallas Halligen, i vadehavet, das Wattenmeer.

Det är så platt så platt och horisonten så ofattbart långt mot väster. Det doftar friskt av hav och tång – bara kustbor förstår att tång doftar friskt – och havsförnimmelserna i näsan blandas med en påtaglig fläkt av kreatur. Fisk, får och kor är det man har levt av här och man gör det fortfarande.

På ön Nordstrand kommer en vandrare i cinnoberröd jacka. Den lyser mot det intensivt gröna gräset där tusentals får betar.

Klaus Dunker heter mannen i jackan och kommer från Flensburg som ligger några mil upp i det mera kulliga och frodiga landskapet i nordost strax söder om den danska gränsen. Han och hans fru har campat här på Nordstrand varje vår och sommar sedan tjugo år.

– Och vi har aldrig upphört att fascineras av landskapet. Vattnet finns och vattnet finns inte, landet ligger där och så plötsligt är det borta. Visst är det fint i Flensburg vid Östersjökusten också, men vi gillar Nordsjön och det salta vattnet bättre.

Månen har sin egen klocka och den måste sjöfararna runt Nordsjön och engelska kanalen följa.

Just nu är tidvattnet på väg in. Enmastade seglaren ”Ronja” av Husum blir flott inne i Husums hamn efter att ha stått på hamnens dybotten sedan i morse. ”Ronja” är en kopia av en tolvmeters fiskebåt från 1700-talet. Marko Thomsen jobbar ideellt i besättningen och tar ut turister på dagsseglingar.

– Vi har verkligen inga vatten för dykning, men utanför ön Pellworm här ute ligger en sjunken stad på tre meters djup. Man kan se husgrunderna.

Staden gick under i ett oväder 1504 och ännu större katastrofer har skett. Översvämningen 1362 gjorde att Husum blev en stad, många av öborna ute på Halligen kunde inte bo kvar utan flyttade in till land.

Nu är Wattenmeer naturskyddsområde och är på väg att bli utsett till världsnaturarv av FN.

– I själva verket är det nog tidvattnet som är den största lockelsen för turisterna, säger Jutta Albert, turistchef i Husum.

Sommartid anordnas guidade vandringar under ebb mellan öarna. Man behöver aldrig mer än vada för att komma fram över havet.

Jutta Albert vill framhålla tre andra T:n förutom tidvattnet. Theodor Storm är ett. Författarens hus inne i gamla Husum är museum. För de flesta svenskar är Storm okänd, möjligen för att han skrev på tyska och så att säga aldrig fick danskt erkännande.

– Men av någon anledning är japanerna fascinerade av Storms författarskap och det kommer årligen tusentals japaner som vallfärdar till hans hus,

Ett tredje T står för Tine, Katarine Asmussen Woldsen, som står staty på Husums torg inramad av gavlarna till vackra hus från 1600- och 1700-talen. Hon var en stark kvinna och symboliserar det ekonomiska välstånd som det fjärde T:et står för: Teknologi.

Och teknologi i detta superplatta land där ingenting bromsar vinden är synonymt med vindkraft.

På bara ett par decennier har vindmöllor vuxit upp och bildar hela skogar av vita pelare med vingar på. I hundratal, i tusental.

Husum, eller för den delen de närliggande orterna, är knappast hålligångstäder. Hit söker man sig för naturens skull. Vill man ha ös, nattklubbar och se jetset och ett flärdfullt gayliv får man ge sig till ön Sylt dit man kommer med tåg elller biltåg – och inget annat – från staden Niebüll.

Men nu kommer skymningen och majsolen dröjer i nordväst ute över Nordsjön. Sparris, en matjestallrik med potatis som stekts med bacon, en pilsner och en Korn därtill.

Det skvalar sakta när månens skära tecknas på himlen och vattnet går ut ur hamnen och de flatbottnade båtarna ställer sig stadigt på sina kölar.