På en tågresa tittar man ut på det landskap som hela tiden är nytt, man
pratar, man sover, man äter och man läser.
– Helst deckare, säger Britt Markusson från Lund och rektor på
Kirsebergsskolan i Malmö.
– Nej tack, inga deckare för mig. Böcker om historia skall det vara, säger
Britts sambo, Kjell Krona, som jobbar på Ericsson i Lund.
Då och då lägger de ned böckerna och kommenterar det som finns och sker
utanför fönstret. En borg, humlet som håller på att skjuta i höjden i någon
av Bayerns tusentals humlegårdar, de lustiga höga, avskalade granarna där en
liten ”julgran” har sparats uppe i toppen¿
– På flyget, vet du, hinner man inte gå ner i varv förrän man är framme, säger
Britt Markusson.
Nu susar vi fram i 230 kilometer i timmen mot München och har Berlin långt
bakom oss.
Britt Markusson lutar huvudet mot kudden.
– Vi är ungefär halvvägs till målet i Grado nu, säger hon. Jag har fått äta
min frukost i lugn och ro utan att någon flygvärdinna kommit och hetsat. Jo,
jag känner att jag håller på att gå ned i varv nu. Du vet, när man sitter på
ett tåg måste man bara gilla läget. Det finns ingen annan möjlighet.