Det bästa i Byen

Flyttkartongerna är fyllda. Kontraktet på lägenheten på Jacob Erlandsens gade 3 på Østerbro är uppsagt. Efter två år och fem månader i Köpenhamn är det dags att lämna tillbaka mitt CPR-kort (motsvarande personnummer) och riva Dankortet.

Här är lite av vad jag kommer att sakna:
* Ølandshvedebrød från Meyers bageri på St Kongensgade.

* Bopa plads sommarkvällar.

* Utsikten från Berlingskes terrass på Pilestræde (det är där jag har haft min arbetsplats). Därifrån ser man bland annat att Köpenhamn är fullt med bakgårdar som ser ut som de gjorde på H C Andersens tid.

* Lunchbuffén hos Berlingske, trots att de höjde priset från 26 till 30 dkr för en tid sedan. Trettio rätter inklusive sillbord.

* Arbetskamrater som hojtar ”go arbejdslyst” när man sitter och försöker dechiffrera vad den snabbt talande jylländska Venstrepolitikern säger i den intervju man just gjort med honom/henne på telefon.

* Att inte kunna ha ursäkter som ”jag kommer så sent för att jag hamnade bakom en Christianiacykel med två ungar i lådan, som tog upp hela cykelbanan längs Østrebrogade”. Man skulle kunna lägga till ”jag tror att det var kronprins Frederik som var på väg med prins Christian och prinsessan Isabelle till skolan”.

* Busschaufförerna, för att de är så coola. Titta på biljetter pallar de inte. Och när vi häromkvällen parkerade på en busshållplats för att springa in och hämta en takeout-burgare, lade sig bussföraren inte på tutan. Istället släppte han av passagerarna mitt på gatan.

* Takeout-burgare från håletiväggenstället Burgers & Bun på Istedgade. Svindyra (125 dkr) men svingoda, särskilt med den hemlagade ketchupen och en L A Lager.

* När man ändå är på Istedgade: Bang & Jensen, ett kafé med stämning där man kan hänga över sin laptop hela dagen och dricka en kopp kaffe.

* Blommor hemma varje dag. Mycket är billigare i Köpenhamn än i Sverige. Aldrig har vi haft så mycket blommor hemma. ”3 buketter tulpaner. 60 kr”. Kommer man förbi blomsterhandeln vid Magasin strax innan stängning har det hänt att man fått blommor gratis.

* Fantastiska viner hemma varje dag. Det finns ingen anledning att åka till tyska bordershopar för att handla vin billigt. I Köpenhamn pågår en ständig ”Amaronekup” eller någon annan vinkup (kup = fynd) där man kan köpa 195-kronorsviner för 99,95. Livsfarligt men gött.

* Ove, husläkaren. Alla som flyttar hit får en husläkare runt hörnet. Vår svarar i telefonen själv när man ringer och klagar över misstänkt halsfluss eller misstänkt portvinstå. ”Du fyller sextio år nästa år. Borde du inte göra en total hälsoundersökning? Det kostar inget”, sa doktor Ove när han tittat i halsen. Läkarvård är gratis i Danmark.

* Utsikten från Vår Frelsers Kirke. ”Se Din By Fra Tårnets Top” heter en gammal Gasolinlåt. Tårnet är lika med Frelserkirken. Att gå upp där är inget för den som har svindel, men man kan krypa den sista biten. Marmorkirken har också fin tornutsikt.

* Åka paternosterhiss på Christiansborg. Den danska politikens högborg har hissar som går nonstop, är dörrlösa och som man stiger rätt in i.

* De fyra statyerna på den gigantiska trappan till Christiansborg. De föreställer några helt galna personer och kallas allmänt för Tandvärk, Örsprång, Magsmärta och Huvudvärk.

* Parken mellan Christiansborg och Det Kongelige Bibliotek (Bibliotekshaven).

* Teatermuseet som är nästan intakt sedan 1700-talet.

* Vestre Kirkegårds judiska kyrkogård. Victor Borge ligger begravd här liksom min farfarsfar Herman. Farfarsfar övergav familjen i Kalmar och flyttade till Köpenhamn. När jag besökte kyrkogården första gången slogs jag av att de flesta gravar såg ovårdade ut. Men Hermans var i ”mint condition”. ”Jamen, det beror på att det finns någon som betalar för underhållet”, sa en vaktmästare. Vem då? Ingen i min släkt betalar en spänn. Kanske skaffade sig Herman en ny familj i Köpenhamn. Intressant släktmysterium.

* Den gamla mosaiska kyrkogården på Møllegade på Nørrebro. Stans näst äldsta kyrkogård (Holmens är äldre) där den första begravningen ägde rum 1693. Gravstenarna står snett och vint och ger ett surrealistiskt intryck av att vara ute på promenad.

* Kiin-Kiin, granne med kyrkogården, och världens enda thairestaurang med stjärna i Michelinguiden. Dyrt som Noma, men man kan komma billigare undan genom att komma dit tidigt och äta deras teatermeny för 450 dkr. Massor med rätter och en matupplevelse för livet.

* Ordet ”jamen”. Danskar börjar ungefär 3/4 av alla meningar med ett ”jamen”. Det kommer jag att sakna när jag flyttar till ett land där man börjar meningarna med ett ”nämen”.

* Kolla in turister som ser stan via ”Segway”, eldrivna tvåhjuliga fordon som man kör stående. Det är inte helt riskfritt. Såg en gång en amerikansk turist köra rätt in i ett bord på lyxantikmarknaden på Gammel Strand och krossa fem tallrikar kungligt danskt (musselmalet).

* Agnete og Havmanden, en av världens få undervattensstatyer, som ligger i Slotsholmens kanal (som den amerikanska turisten hade hamnat i om hon slirat åt andra hållet).

* Thorvaldsens museum. Mäktigt italienskt palats. Och utanför är det emellanåt italiensk marknad.

* Pitbullarna på Christiania. Det är ju förbjudet att avla kamphundar i Danmark, men det märks inte. I fristaden driver det omkring stora, lagom loja gäng med pitbullar.

* Jægersborggade som fram till nyligen var en blandning av hippa butiker och krogar (med omtalade Relæ i spetsen) och intensiv och öppen haschhandel (förra vintern var det rena The Wire-stämningen på gatan när pusharna stod och värmde sig vid oljefat). Nu är de kriminella bortkörda (till Nørrebroparken). Gå hit den första lördagen i månaden under den ljusa årstiden för då är det en massa aktiviteter på gatan (livemusik med mera).

* Elmegade är en annan Nørrebrogata med hippstämpel. Favoritställe: Malbecks vinbar.

* De nya Torvehallerne. Köpenhamns första saluhallar är en jättehit med massor med folk och stort utbud (även om det ibland har lite feeling av matmässa på Bella Center).

* Min armeniske frisör på St Kongensgade som alltid insisterar på att jag ska provsmaka hans syd­amerikanska viner. Han klipper bra också.

* Café Halvvejen på Krystalgade. Genuint, inrökt (rökfritt under lunch) med väldigt goda smørrebrød. Andra favoritbodegor/smørrebrødsställen: Hos Gitte Kik, Schønnemanns, Pilekælderen, Toga Vin & Ølstue (där får man endast prata politik), Wessels kro, Mette-Marit.

* Charlie’s Pub, mittemot ingången till Berlingske. Ett stamställe.

* Grand biografen. Alltid bra, och ibland udda (många dokumentärer), filmer på repertoaren och trevlig restaurang.

* Park bio. Vår kvartersbio som ser ut som vardagsrummet hemma hos Fanny & Alexander. Självservering av vin.

* Kyparen på Scarpetta på Rantzausgade, en av gängkrigets huvudgator, som frågade oss dagen efter en skjutning ”men vill ni verkligen sitta vid ett fönsterbord!?”.

* Möbeldesignpromenader i Nordhavn där flera stora danska, och en del utländska, möbelföretag har sina tjusiga utställningslokaler (Gubi, Montana, Fritsz Hansen, Luceplan, Vola (blev förtjust i en Arne Jacobsen-designad Vola-duschstång i borstat stål. Pris: 48 554 dkr) med flera. Paustians möbelaffär ligger i närheten och där i restaurangen serveras dansk klassisk mat när den är som bäst.

* Nordhavns yttersta spets, som är ett slags Christiania med fiskehoddor, märkliga byggnader och ännu märkligare båtar.

* Folkets hus på Stengade, där man kan äta lunch och betala vad man tycker.

* Vascomater, møntvaskerier eller vad tvättinrättningar kallas, finns i vart och vartannat gathörn, framförallt på Nørrebro. Ger storstadsfeeling.

* Danska poliser kommer jag att sakna av ett speciellt skäl: de röker under arbetstid, även när de är iklädda kravallhjälm med visir, och det ser helt enkelt roligt ut att se hur röken immar igen visiret (vanligt förekommande under Cop15-demonstrationerna).

* Domstolarna, därför att domaren alltid ber att åskådarna, vilket för det mesta är lika med pressen, ska säga sin mening om en advokat eller åklagare begär att förhandlingarna ska ske inför stängda dörrar. Och det innebär att många rättegångar inleds med att tjugo journalister, en efter en, reser sig upp och säger ”jag vill att rättegången ska vara öppen ty detta har stort allmänt intresse”.

* Danska advokater, eftersom åtminstone en del av dem kommer till förhandlingarna i säckiga jeans och taxichaufförkofta.

* Strøgzombies, det vill säga männen som står halvsovande och håller reklamskyltar på Ströget.

* Stanna mot röd gubbe, även när det inte finns en bil inom en mils omkrets. Efter en av de våldsamma Cop15-demonstrationerna såg vi ett gäng anarkister, som nyss hade slagits mot polisen, i svarta ansiktsluvor stanna vid röd gubbe på en tom Dag Hammarskjölds Allé.

* Skuespilhuset, Det Kongl teaterbyggnad vid Kvæsthusbroen är lika vacker utvändigt som invändigt och med spektakulär utsikt åt alla håll. Den mörka murstenen som klär väggarna i stora salongen ger en känslan av att sitta bland gotländska raukar. Och så kommer jag att sakna att sitta och placera skådespelarna på scenen i olika danska tv-serier och filmer (ibland verkar det finnas cirka tio skådespelare i hela Danmark och de syns överallt).

* Teater Republique, ligger runt hörnet från där vi bor. Alltid spännande föreställningar. Senast ”Gökboet” som en slags Bollywoodfilm och en flippad föreställning som bygger på Tom Waits musik (musikerna spelade på allt utom instrument i stort sett).

* Derbyn FC København-Brøndby. Oftast enorm stämning som ibland kokar över så att det blir krig på halva Østerbro (där Parken ligger).

* César Santin, stor stjärna i FCK, alltid i topp i skytteligan. Och inköpt från KALMAR FF! Jag har både en Santin-T-shirt och en Santin-penna.

* Gå på solig söndagspromenad på Søerne när de är frusna (som de varit de senaste vintrarna).

* Postutdelning på lördagar.

* Gathörnet Skt Hans Gade/Ravnsborggade lördagar då det är världens folkliv med uteloppisar och brunchätare.

* Vanløse stations trappor. Egentligen ingenting att se, men varje gång jag råkar passera förbi lyssnar jag på Van Morrisons ”Vanlose Stairways” i min Iphone (hans fru kom från Vanløse).

* Guidade kanalturer med journalisten/köpenhamnsexperten Peter Olesen. Det roliga med hans turer är att han är så förbannat upprörd över en del ny arkitektur.

* Svanemøllestranden, den nya beachen som ligger fem minuters cykelväg hemifrån.

* Dansk Teltmissions möteslokal Perleporten på Jagtvej. En frikyrka som vi råkade trilla in hos. Livemusik varje kväll med 85-årig elgitarrist.

* Café Stefan på Nørrebrogade. Udda ställe som serverar kinesisk och dansk husmanskost och som dessutom är ett stamställe för döva missbrukare.

* Tanquebar, resebokhandel/kafé.

* Amager Fælled, naturområdet tio minuters cykelväg från Rådhuspladsen, som är stans egen savann.

* Roddturer på kanalerna i Frederiksberg Have. Romantiskt.

* Joggingturer runt Kastellet.

* Att inte längre kunna väsa ”fokking lort” när man blir förbannad.

* Refshaleøen, nästa Kødbyen?

* Att var och varannan vecka kunna kolla in danska rockveteraner som D.A.D och Sort Sol när de uppträder inför extatisk publik (med stor åldersspridning).

* Att gå på restaurang, även inneställen, och se att vid något bord sitter det alltid ett kompisgäng där medelåldern är över 80 år (å andra sidan ser man inte mycket barn på Köpenhamns krogar).

* Aldrig mer få uttrycket ”du er da vist lige kommet ind med fire-toget” kastat i ansiktet av äkta köpenhamnare som tycker att man inte får ha synpunkter på stan om man inte är infödd här (fast här är nästan ingen infödd, alla kommer från Jylland).

* Sitta på pontonen i Ørestadsparken.

* Handla på Ikea i Gentofte och upptäcka att mycket är tusenlappar billigare än i Sverige.

* Sitta i solstolarna utanför Den Sorte Diamant (Kungl Biblioteket).

* Pizza nr 74 (italiensk salami, mozzarella, rucola med mera) på Gastronomia Italiana på Østerbrogade.

* Blågårdsgade/Blågårdsplads. ”Balladegårds­plads” (bråkgårdsplatsen) kallas detta 1 500 kvadratmeter stora torg på Nørrebro på grund av att det varit en hel del gängbråk här. Men samtidigt är det sommartid Köpenhamns Washington Square med fester, folk med bergsprängare, livemusik och flera bra krogar i grannskapet (en favorit: thaistället Ranées).

* ATS, sista sidan i Politikens A-del. En sida som med våldsam satir driver med framförallt makthavare, inklusive den egna chefredaktören.

* Kirkens Korshærs bösskramlare, eftersom de ber om en slant under hotet ”pengar eller så börjar vi sjunga”.

* Restaurang Vita på St Kongensgade, där man kan bli serverad fin dansk middag kl 04 på morgonen av hovmästarklädda servitörer.

* Cykelturer på Holmen.

* Hedebygade 30A, byggnadsminnesförklarad bakgård från 1870-talet där Vesterbros egen författare Tove Ditlevsen växte upp.

* Mindelunden Ryvangen. Minst 200 danskar, de flesta motståndsmän, avrättades här av tyskarna. De tre avrättningsstolparna finns kvar, omstöpta i brons.

*Gin & tonic på Frankies.

* Glyptoteket.

* Oprah, Obama, Michelle och alla andra kändisar man lärt känna här (eller åtminstone varit en halv meter ifrån).

*Nygade 2 på Ströget. Kommer att sakna att gå förbi här och tänka, vilket jag gör varenda gång, att det var här som Bruce Springsteen en sommardag 1988 jammade med en gatumusikant som Bossen hade hört spela hans låtar (se Youtube).

* Presselogen på Tv2 News (eller njoos, som kanalen allmänt kallas) där ett antal chefredaktörer en gång i veckan först får berätta om den största tabben som det egna organet gjort och sedan kasta sig över varandra.

* Værnedamsvej, den franska gatan med sina bis­troer, butiker, kaféer.

* Westend på Vesterbro och den häftiga graffitin.

* Café Tjili Pop på Rantzausgade för Berlingstämningen.

* Utflykter till de nya, omtalade (eftersom arkitekturen är spektakulär), förtalade (eftersom de är svåra att sälja/hyra ut) bostadsområdena/bostadshusen som 8-tallet, VM-Bjerget, Sluseholmen, Fyrtårnet, Tietgenkollegiet, Emaljehaven, Sømark.

* Flyvergrillen på Amager Landevej, legendarisk grillbar där man kan äta pariserbøf, dricka en Faxi Kondi och se flygplanen starta och landa på Kastrup tillsammans med en massa ”flyspotters”.

* ”Daniel Lentz ferskrøgede skotske vildlaks med røræg og dild”– smørrebrød från Slagteren vid Kultorvet.

* Øster Farimagsgade mellan Sølvtorvet och Malmøgade. Fin gatstump med barer (som Kruts Karport) och krogar (som Aamans, stans mest nyskapande smørrebrød med filial i New York).

* Långa promenader, där man lyfter blicken och beskådar alla de fantastiska hus, torn, fasader som denna stad är full av.