Resor

Eftermiddagste med hovdamerna

The Original Maids of Honour. Bara namnet! Ungefär De ursprungliga hovdamerna.

Historien är så här: Henrik VIII råkade på Anne Boleyn och andra hovdamer när de mumsade kakor från ett silverfat. Majestätet blev så förtjust i kakan (och Anne) att receptet hölls inlåst i en särskild hemlig låda. Kakan bakas än i dag och kallas just Maid of Honour. Den kan man få till sitt te på det lilla stället med sina buktande fönsterrutor, blommiga matta, mysrosa sidenskärmar på alla lampor, speglar och stammisar.

– Tack, Luisa, det var vänligt.

Servitrisen Luisa Nobrega ilar vidare.

Set tea. Scones med clotted cream och sylt. En kanna valfritt te i blåblommigt porslin, och ovanpå allt, när man är proppmätt, en Hovdam. Söt och med kladd i mitten. Inte dum. Lite som en Tudorsk variant på wienerbröd.

Maggie Potter och Kate Hodkins är stamkunder, gamla vänner och bor i Kew.

– Oh, ni skulle vara här till jul! Deras julluncher är loveley, goergeous, underbara, härliga. Man måste boka långt i förväg, för det är helt fullt.

Men stället, säger Kate Hodkins har chanserat lite.

– Det är inte så konstigt, med konkurrensen från alla ställen som finns inne på Kew Gardens. Då hittar folk inte hit längre. Och det är så synd. Stället har så lång tradition.

Och de berättar om skandaler och skilsmässor vi inte vet något om, men får oss att känna oss som en del, vi hör plötsligt till.

Inne på The Original Maids of Honour är det svårt att se något förfall. Det ser ut som det ska. Det vill säga, en utlännings dröm om det lätt luggslitet engelska vardagsrummet som aldrig har, får eller kommer att förändras. Man har väl läst sin Christie. Cosy, var ordet. Mys, rätt och slätt. Men inte tillräckligt kallt för en stor brasa.

Mätta och skvalpiga av teet vacklar vi ut i skymningen och tar tåget tillbaka till stan.

Shepherds Pudding, någon?

The Orginal Maids of Honour

... ligger på Kew Road, bland förnämt tillbakadragna hus i Richmond.

Man behöver inte boka bord eller klä upp sig. Atmosfären är vänlig och avslappnad. En omgång cream tea, det vill säga, scones, smör, sylt och clotted cream, te i kanna och en Maid of Honour kostar 8,95 pund per person.

Clotted cream heter det när man hettar upp opastöriserad mjölk och drar åt sidan. Grädden flyter till ytan med små smörklumpar i. Oundgängligt till Cream Tea.

Afternoon tea intar man mellan klockan 15 och 17. Till teet äter man sandwiches med ägg och krasse, gurka, rökt lax och skinka, samt olika kakor och scones.

Cream tea intas som ovan, men utan mackorna.

High Tea ätes mellan kl 17 och 18. Mer som kvällsmat. Te, förstås, kallskuret kött, fisk, ägg, korv, bröd, smör, cakes. I arbetarhem var High tea middagsmålet.

Te i litteraturen. Det är snarast en fråga om var man ska börja. ”Alice i Underlandet” ger en idé om vad te kan vara. Den galne hattmakarens teparty med den sömniga hasselmusen i tekannan. Vem kommer i håg Enid Blytons Fem-böcker? Hur mycket afternoon tea som helst. Ungarna gjorde ju inget annat än åt pajer och kakor. Hos TS Eliot, i ”The Lovesong of J Alfred Prufrock”, kommer raden ”before the taking of a toast and tea” som ett urengelskt mantra.

Annars finns ju ”Afternoon Tea”, en sammanställning och guide till de bästa teställena i hela England, landskap för landskap. Inklusive recept på kakor, och hur man brygger det bästa teet. Undertiteln är ”Perfect places for afternoon tea” och utgivare är Automobile Association, AA.

Om man letar på nätet på kombinationen Tea and Literature, från man 21 000 000 träffar.

www.nicecupofteaandasitdown.com är en hemsida som helt ägnas te, kakor och ställen att inta båda på, recensioner av veckans kex, med mera.

Kakor att bli förstummad av

Carnaby och angränsande gator är packade med ätställen och butiker fjärran från hemsytt och småskaligt

– som på den gamla goda tiden.

När skymningen faller på och tetörsten sätter in, ligger matpalatset Fortnum & Mason med adress 181 Piccadilly, i närheten. Samma adress sedan nästan 300 år.

Här är tea något annat än hos hovdamerna. Lite tystare, inte så familjärt, men artigt och trevligt och te i silverkanna.

Och creamcake, denna mäktiga, underbart feta, söta tårtliknande historia som inger en känsla av andakt, förstummelse. Det konverseras. Unga, gamla, familjer som shoppat färdigt, suckar belåtet och slår sig ner.

Andra har begravt sig i The Guardian eller i en bok.

Dags att gå ut i Londonkvällen. Gatorna myllrar av folk, folk springer förbi med pappmuggar från Pret à manger i händerna. Ljus glimmar i butiker och gatubelysning och himlen är sammetsblå.

Då råkar man på Apples stora jättejättebutik i två plan på Regent Street vid Oxford Circus. Men det är en annan historia.

Pasta, någon?

Fortnum & Mason

... är ett stort matpalats på Piccadilly. Starten var blygsam. Hugh Mason hade en liten butik i St James.

Fortnums kom till London från Oxford 1705 som byggare efter den stora branden 1666.

William Fortnum anställdes vid hovet och tog vara på halvt nedbrunna vaxljus som smältes och gjordes till nya ljus som såldes med förtjänst. William hyrde rum hos familjen Mason, tillsammans skapade de mathistoria.

Adressen 181 Piccadilly har de haft i nästan 300 år. Och det märks att huset är gammalt. Golven gnisslar förnämt och inbott.

Cream tea på Fortnum & Mason kostar nästan dubbelt så mycket som hos hovdamerna. 28 pund för två personer. Det kan man tycka är värt det för att få sitta omgiven av diskret matlyx. Kakorna är utsökta, liksom teet. Det är något visst med den lågmälda stämningen. Man lämnar för en stund det brusande, ansträngande livet runt omkring och sjunker ner.

Sedan kan man förstås inta en måltid i någon av restaurangerna i huset, men då får man också betala.

Fortnum & Mason har också en onlineservice där man kan beställa matvaror samt en skönhetssalong där man kan låta sig behandlas med citrus & chokladfuktighetskräm, eller kiwiskrubb.