De senaste 30 åren har Venedigs bofasta befolkning halverats. Halva stan är
uthyrd till rika amerikaner, andra halvan är förvandlad till överprissatta
hotell med klaustrofobiskt små rum.
Men i Santa Helena längst ut på Venedigs tåspets finns hyreshus, stekos,
hårdrock från köksfönster, doft av nybakat bröd från små bagerier på hörnen,
tvätt på tork och småkillar som spelar boll i skuggan av den väldiga
fotbollsstadion.
På väg till San Pietro, stadens gamla domkyrka, serverar krogarna venetiansk
husmanskost och husets vin i duralexglas. På Via Giuseppe Garibaldi, en av
få gator som är bredare än två meter, ligger snabbköp och husgerådsaffärer.
Det som är en raritet på Markusplatsen är standard: tjocka tanter och
farbröder med plastkassar proppfulla av vardagsinköp.
Öarna i Venediglagunen var en plats människor flydde till. Invaderande
germaner och hunner trängde undan lokalbefolkningen som tvingades ut på
vassöarna i den sumpiga lagunen.
På 400-talet byggde de en kyrka på en liten ö som de kallade Rialto (riva
alto, högvatten). Fråga Venedigborna och de säger att Rialto är en
matmarknad. Fråga andra människor och de svarar att det är en vit stenbro
som gett namn till biografer och kaféer, en stad i Kalifornien, en skyskrapa
i Melbourne och en låt av Ulf Lundell.
Ingen annanstans i Venedig går så många turistströmmar ihop som i Rialto. Ändå
finns lugnet i närheten, eller åtminstone ett lägre tempo med smak av
venetiansk vardag. På Fondamenta de la Preson, kajen vid Rialtomarknaden,
ligger restauranger och barer som få turister hittar till. Därför har
Venedigborna gjort dem till sina.
Bancogiros uteservering har Venedigbornas, Paduastudenternas och Ernest
Hemingways favorit, spritz, en röd och fräsande brygd gjord på vitt vin,
kolsyrat vatten och campari.
I en annan del av Venedig, på kajerna vid Cannaregiokanalen nära den gamla
muren till judiska gettot, ligger tavernor där det är ganska tomt trots att
det är lunchtid. Här sitter några Venedigfamiljer och en handfull turister.
Blickar man mot Ponte Guglie, en av broarna på huvudturiststråket mellan
järnvägsstationen och Markusplatsen, ser man en människoorm som ringlar sig
mot nästa sevärdhet.
Till pastan, en tallrik spagetti vongole, hör en kvartsliterkaraff vino de
tavolo, enkelt rödvin som kylts för att dölja bristen på finess. Sju euro
för pastan, tre för vinet. Den humana prislappen kompenserar för en enorm
och dyr tiramisu där de likörindränkta sjoken av mascarpone och savoiardikex
ser ut som en alptopp med dagsmeja.
På kanalen samsas söndagsseglare i plastekor, rostiga och rosslande
vaporettolinje nummer 51 och taxibåtar med högblankfernissade ekdäck, styrda
av läderbruna män med Dolce & Gabbanasolglasögon, vita byxor
med pressveck och pikétröjor med kragen uppfälld i nacken.
I Savorgnaparken hörs fågelkvittret. Där finns inte en turist, däremot
familjer med barn i lekparken och lokalbor som har dukat upp picknick på
gräsmattorna invid bronsstatyerna.
Det finns flera stora gondolhamnar i kvarteren runt Markusplatsen. Köttyxan i
fartygens för representerar hatten som stans kejsare, dogen, hade på sig i
officiella sammanhang. De fyra framåtpekande plåttangenterna står för
Venedigs kvarter, sestieris, medan den femte tangenten, den som pekar bakåt,
representerar ön Giudecca, som alltid hållit sig för sig själv och inte
riktigt räknats till riktiga Venedig.
Vid varenda bågbro står en gondoljär i randig tröja och halmhatt och lockar.
– 80 euro. Du får åka 35 minuter, okej?
– 100 euro, 45 minuters gondolfärd.
– 120 euro, är vi överens? ropar en tredje.
Det dyraste alternativet ger en timmes tur på småkanaler nära Markusplatsen
och ut i Canal Grande och under Rialtobron.
Fortsätter att slösa bland turisterna på Café Florian och dricker ett glas söt
mandelmjölk (90 kronor), lyssnar på orkestern (orkesteravgift 50 kronor) som
spelar någonting som Mozart komponerade under sin Venedigtid.
Dorsoduro, ett favoritkvarter, har en skön mix av turister och vardagsliv. Där
finns frukt- och grönsaksbåten vid Campo San Barnaba, och många små
hantverks- och maskbutiker där prylarna inte bara säljs, utan också ofta
görs.
Stadsdelens sociala nav är Campo Santa Margherita där stämningen är som bäst
under aperitiftimmen när solen står lågt. Från torget hörs sorlet från
uteserveringarna och slamret från frukt- och fiskmarknaden som håller på att
packa ihop för dagen.
Slår mig ner på en servering och gör som alla andra: beställer en campari soda
och oliver.
SNABBGUIDE VENEDIG
Landsnummer (Italien): 39.
Riktnummer: 41.
Antal invånare: 60 000.
Antal turister per/år: 20 miljoner.
Valuta: 1 euro = ca 9 kr.
Kända byggnader: Markuskyrkan, Dogepalatset, Suckarnas bro, La Fenice-operan
och Rialtobron.
Kända konstnärer: Giorgione, Tizian, Tintoretto, Veronese och Palladio.
Republiken Venedig: Världsmakt ca 1100–1797. Blev del av Italien: 1866.
Resa dit
Tåg. Interrailkort med 10 valfria resdagar under en 22-dagarsperiod kostar 2
275 kr för ungdomar och 3 325 kr för vuxna.
Flyg. Köpenhamn till Venedig från cirka 2 600 kronor tur och retur.
Ta sig runt
Från flygplatsen
Trevisoflygplatsen har direktbussar till Piazzale Roma i Venedig.
Från Marco Polo-flygplatsen i Venedig går buss (5 euro) till iazzale Roma och
båt (13 euro) direkt till Markusplatsen och andra bryggor i centrala
Venedig. En båttaxi från flygplatsen kostar ca 100 euro.
Bo
Venedig vimlar av små hotell med trånga rum från 1 000 kr och uppåt. Billigare
på grannön Lido och i fastlandsstaden Mestre där man får ett rum för 400 kr.
Boka via hotellbokningssajt.
Residenza Goldoni, residenzagoldoni.com
vid Rialtobron har små men fina rum och rimliga priser (ca 1 000 kr/natt).
De klassiska lyxhotellen Gritti Palace (hotelgrittipalacevenice.com),
där Hemingway bodde, och Danieli (danieli.hotelinvenice.com),
där världens alla kungar, presidenter och kändisar bott, är lika vackra som
dyra. Besök dem, drick en kopp kaffe och njut av inredningen.
Äta
Slösa inte bort Venedigsemestern på att äta dyr och dålig mat. Här är några
tips på bra restauranger som lokalbefolkning (och turister) gillar:
Osteria alla Vedova Ca d’Oro, Cannaregio 3912, vaporetto Ca d’Oro. Perfekt
ställe för venetianska tapas (cicchetti) och ett glas vin. Goda köttbullar.
Nono Risorto, Santa Croce 2338, vaporetto San Stae. Bra stämning, vällagad
mat. Ljuvliga pastarätter, bra pizzor och en tvårättersmeny med kaffe för 17
euro. Stimmigt, skojigt och folkligt.
Cantina Do Mori, San Polo 429, vaporetto Rialto Mercato. Venetiansk
institution med anor tillbaka till 1462. Bra smårätter, men även huvudrätter
som melanzane alla parmigiana (aubergine med parmesan).
6 myter om Venedig
1.Kanalerna luktar skit. Falskt. De luktar vass och dy, men inte
avlopp.
2. Venedig sjunker. Nästan falskt. Pålarna som stans palats är byggda
på har blivit hårda i det syrefattiga vattnet. Stan sjunker bara pyttelite.
Däremot översvämmas den ibland vid högvatten under vinterhalvåret.
3. Allt är svindyrt. Halvsant. Gränderna bortom Markusplatsen vimlar av
tavernor där en bra pasta och en karaff vin kostar 100 kronor.
4. Venedig är inget för barn. Falskt. Det är krävande med barnvagn på
alla trappförsedda bågbroar. Å andra sidan är Venedig bilfritt och har små
proportioner som barn gillar.
5. Hela stan är en turistfälla. Falskt. Bortom huvudstråken mellan
Piazzale Roma och Markusplatsen finns bra restauranger, kvalitetsaffärer,
fint hantverk och prisvärda kläder.
6. Gondoler är bara för rika turister. Halvsant. Lyxgondolerna är en
dyr turistangelägenhet, men reguljärgondolerna, traghetti, går på tvären
över Canal Grande på sju ställen och kostar fem kronor per resa. Men då får
man stå upp och trängas.
3 böcker om Venedig
1. Falska bevis av Donna Leon. Venedigpolisen Guido Brunetti bekämpar
maffia och korruption.
2. Vendela i Venedig av Christina Björk och Inga-Karin Eriksson. En
resa med barn till sagostaden Venedig.
3. Över floden in bland träden av Ernest Hemingway. Roman om krigstrött
amerikan som släcker törsten på Harrys Bar.
3 filmer om Venedig
1. Sommarens dårskap med Katharine Hepburn. Amerikansk kvinna på
semester i Venedig upplever romantiska äventyr.
2. Fellinis Casanova. Mästerregissörens filmversion av charmörens
självbiografi.
3. James Bond – Moonraker. Kul jakt med upphottad gondol. Komisk
avslutning framför Café Florian.
3 musikstilar i Venedig
1. Opera. Figaros bröllop, Don Giovanni och Così fan tutte skrev Mozart
i Venedig tillsammans med polaren Lorenzo da Ponte. Kolla programmet på La
Fenice (teatrolafenice.it).
2. Punk. Psykedeliska videon till Siouxsie and the Banshees version av
Dear Prudence är filmad i Venedig.
3. Pop. Videon till Madonnas åttiotalsdänga Like a Virgin är en enda
lång hyllning till Venedig där stans galjonsdjur, lejonet, blir livs
levande.
3 venetianska ord
1. Arsenal. Plats i Castellokvarteren där Republiken Venedig från 1100-
till 1700-talet tillverkade och förvarade sin flotta av handels- och
krigsfartyg, förutsättningen och garanten för stans rikedom.
2. Ghetto. Från venetianska ordet gheto, som betyder slagg. Namn på
judiska Venedigkvarter med många smedjor.
3. Regatta. Venetianskt ord som betyder rad av gondoler och har använts
för båttävlingar från medeltiden och framåt.