Gambia var centrum för slavhandeln på 1800-talet

1,5 miljoner invånare
Gambia är en republik med knappt 1,5 miljoner invånare. Engelska är officiellt språk, därutöver finns ett tiotal olika stamspråk varav mandinka, fulani och wolof är de största. 90 procent av befolkningen är muslimer, övriga är kristna eller utövar naturreligion.
Banjul är huvudstad, Serrekunda är landets största stad med cirka 225 000 invånare.
41 procent av befolkningen mellan tjugo och femtio år är arbetslösa. Arbetslöshetsstöd saknas.
Medellivslängd är 52 år för män och 56 år för kvinnor.
De största näringarna är jordbruk, turism och handel. Jordnötter, bomull och fisk är de viktigaste exportvarorna.

Militärkupp
1994 grep Yahya Jammeh makten över landet genom en militärkupp och avsatte Dawda Kairaba Jawara, som då styrt landet i 24 år. Jammeh bildade partiet APRC (Alliansen för patriotism, nyorientering och uppbyggnad) och införde från januari 1997 en ny författning. Enligt den delas makten mellan verkställande, lagstiftande och dömande myndigheter som är ansvariga inför landets parlament, kallat nationalförsamlingen med 45 platser. Fyra av dem tillsätts av presidenten själv.
Yahya Jammeh begärde avsked från militären för att kunna ställa upp som civil kandidat i presidentvalet 1996. Observatörer ansåg att valet inte genomförts fritt och rättvist. I valet 2001 vann Jammeh åter. Oppositionen har sedan dess försvagats kraftigt. Utländska observatörer fann dock ingen anledning att kritisera genomförandet av valet.

Svenskarna kom först
Många gambier som jobbar i turistområdena har lärt sig lite svenska. De allra första semesterfirarna som hittade till den vackra gambiska kusten lär ha varit svenskar - redan på 1960-talet kom de första turisterna och sedan dess har turismen sakta vuxit. Med ett avbrott på några år, på grund av militärkuppen 1994, kommer uppemot 100 000 turister varje år, främst skandinaver, holländare och engelsmän. Från Sverige flygs tre plan i veckan under säsongen oktober till april. Resorna går åt fort. När vi bokade vår en månad innan avfärd fanns bara några enstaka platser kvar.

Dricks/donationer
Att ge dricks är ett bra sätt att stödja gambier. En medellön i Gambia ligger på mellan tvåhundra och femhundra kronor. I byarna uppskattas det när man ger en slant. 100 dalasi, 25 kronor, gör stor skillnad i mångas liv. Gambiers förhållningssätt till pengar och gåvor skiljer sig från vårt. Eftersom det saknas socialförsäkringssystem är de som har det svårt vana vid att ta emot av andra medan de som har det lite bättre är vana vid att dela med sig.

Bumsters
Många turister upplever de män om hänger vid hotellen, som ett problem. Av turisterna kallas de bumsters. Vi är ovana vid deras påflugna och envisa framfart. De kan trava vid ens sida och prata och erbjuda tjänster tröttsamt länge. Genom att vara vänlig men bestämd går det att bli av med dem. Överallt frågar främmande människor hur man mår, men alla som tilltalar en är inte bumsters.

Guider
Vi fick tag på vår guide genom kontakter här hemma. De finns vid hotellen. Det är en bra idé att ha guide i alla fall de första dagarna för att orientera sig. Att ha med guide till marknader och brottning är definitivt att rekommendera.

Pengar
Den lokala valutan heter dalasi och är förmånlig för oss. Växlingskontor finns i anslutning till hotellen. Både kronor och dollar är bra att ta med. Ytterst få restauranger och affärer tar betalkort. Det finns en bankomat vid Standard Chartered Bank på Atlantic Road i Bakau.

Mat och dryck
Vi blev mycket förtjusta i den gambiska maten. Vanliga biffar med pommes går att hitta överallt, en del restauranger säljer pyttipanna och köttbullar. Vi fastnade dock för den inhemska maten och framför allt tre rätter:

Domoda, där man utgår från en mustig jordnötssås och till det väljer kött, fisk eller kyckling, samt ris eller pommes frites.

Yassa chicken, som är vällagad kyckling med massor av stekt lök. Till det ris eller pommes och kött, fisk eller kyckling.

Benechin är ris som kokts med grönsaker, pepparfrukter, tomat och mycket svartpeppar. Till det väljer man fisk, kyckling eller kött.
Att äta en sådan måltid kostar runt 25 kronor. Internationella rätter är ofta mer än dubbelt så dyra, en pepparstek på vårt hotell kostade nästan 100 kronor. Att äta på restaurang utanför hotellen blir billigast.

Vill man äta en lyxmiddag ska man prova The Butchers Shop på 130 Kairaba Avenue i Fajara. En trerätters middag med vin och avec för fyra personer kostade tusen kronor.

Mitt emot infarten till Senegambias nöjeskvarter ligger restaurangen Sun City som var den klart lysande stjärnan när det gäller den lokala maten. Deras cole slaw-sallad var grymt god. Där betalade vi 250 kronor för fyra personers middag, med dricka och ett par omgångar hummus med bröd. (kikärtsröra)

På restaurang Altantic City på Atlantic road, där vi lunchade, får du en tomatsoppa för en tia, avocadosallad för tolv kronor, en läsk kostar fyra och femtio och en kall öl sex och femtio.

Bad
Hotellen har egna pooler, men de flesta ligger nära havet. Havsvattnet är så varmt och så salt att det bara är att lägga sig på rygg och flyta omkring. Det är dock viktigt att veta att det finns starka strömmar och man bör informera sig på hotellet om vilka varningsflaggor som gäller. När man ligger på stranden kommer säljare direkt till en och erbjuder allt från fruktsallad, en stunds trummusik, afroflätor och nypressad juice, för att nämna något.

Aktiviteter
Krokodilparken ligger i Katchikally och kostar sex kronor i inträde per person. Utflyktsmål som researrangörer och andra privata arrangörer erbjuder kan till exempel vara: flodsafari, en mängd olika fågelskådningsmöjligheter, kortresor till byar på andra sidan floden, en rundresa till olika arbetsplatser såsom förlossningsklinik, en batikfabrik och landets enda bryggeri. Det går också att besöka en SOS-barnby. Det finns marknader på flera ställen, mest omtalad är Albert Market i Banjul, men den i Serrekunda är också bra, liksom den i Bakau. I Banjul finns nationalmuseum.

Vaccinationer
Mot gula febern är obligatorisk och det krävs intyg vid inresa. Hepatit A bör också tas, en del väljer att också ta hepatit B. Malariaprofylax är nödvändigt, glöm inte att ta med myggstift. Kontakta infektionskliniken där du bor för vaccinationer.

Resor
Vi köpte vår resa hos Vingresor, som är en del av My Travel, där bland annat Always också ingår. För en vecka i tvårumslägenhet med pentry och luftkonditionering samt frukostbuffé betalade vi för två personer 14 600 kronor. Då ingick försäkring och avbeställningsskydd.

Nöjen
Gambia är inget resmål med stort nattligt hålligång, men det finns gott om krogar som har livemusik, reggaemusik och afrikanskt med kora spelas lite överallt. Området Senegambia har några dansställen, bland annat Ali Baba, som har fri entré samt nattklubben Waaw, där vi betalade 25 kronor per person. Den senare har visserligen schyst musik men också tämligen öppen sexhandel.
Andra nöjesställen är Jokor Night club i West Field och Terranga Beach Club som vi blev rekommenderade, men inte hann prova.

Taxi
Det råder en strikt, för att inte säga aggressiv, ordning i turistområdena: de helt gröna bilarna är turisttaxi, dyrare och med rätt att hålla utanför hotellen. De gula med ränder på används av gambierna själva, eftersom de flesta saknar egna bilar. De är mycket billigare. De får dock inte stanna utanför hotellen. När vi åkte med sådana släppte chaufförerna av oss en liten bit ifrån hotellet för att undvika bråk.

En dag använde vi en och samma taxichaufför en hel dag, vilket innebar mycket väntan för honom. Sådana överenskommelser gör de gärna. Det kostade 250 kronor, vilket inkluderade körningarna.

Källor: Nationalencyklopedin, utrikesdepartementet, researrangörer. Guiden Buba Colley.