Hemliga Peking

Efter en halvtimmes vandring uppför en brant stig ser vi väggen av massiva stenblock som skär genom skogen. Vi klättrar upp på en trappa av kollapsade stenblock och tegelkross. Plötsligt står vi på den kinesiska muren. Runtomkring ett landskap av taggiga berg, skogar som skiftar färg i höströda löv, och korpar som svävar över termikvindar. Det är nu vi inser vad vi är: helt ensamma.

Peking är en stad med många hemligheter. Ett av de ställen dit turister inte brukar hitta är den del av muren som går vid Jiankou utanför staden. Medan turisthorderna besöker den mer kända Badalingsträckan kan man på många andra ställen njuta av ett av världens mest spektakulära historiska byggnadsverk relativt ostört. Jiankou är en del av vad som kallas den vilda muren. Det betyder att den är orenoverad. Några av de mest kända historiska turistmålen i Peking är tekniskt sett ganska nya historier. Himmelska fridens port, där Maos porträtt sitter, revs och återuppbyggdes exempelvis 1969. Tegelstenarna som trängs vid Badaling är däremot inte mer än några årtionden gamla.

I Jiankou växer träd och buskar där vakter förr patrullerade på spaning efter fientliga mongoler.

Det är lätt att häpna över att arbetare orkade släpa upp stenblock och bygga på de branta klipporna. Man kan fundera över värdet av militära försvarssystem. Vid Jiankou skedde aldrig några stora strider. Livet måste ha varit trist och kallt för vakterna som kurade i tornen undan de kalla vindarna från Sibirien. Och muren räddade inte Kina undan ”barbarerna”. Under större delen av de senaste tusen åren har pekingborna styrts av olika nomadfolk, som mon­goler och manchuer.

Antingen mutades de underbetalda och halvsvältande kinesiska vakterna att titta åt andra hållet, eller så gjorde normadfolken hål i muren.

Manchuerna, som kom från det område som idag är nordöstra Kina, bildade den sista kejsardynastin Qing (1644–1911). De använde inte muren för att hålla ute barbarerna – utan för att spärra in kineserna. Från och med 1668 förbjöds kineser att bosätta sig norr om Stora muren.

Det var inte förrän efter manchurerna hade störtats, som muren blev en källa till nationalistisk stolthet för kineserna. Men den hajpen har också gett upphov till myter och missuppfattningar. Nej, muren syns inte från månen. Och nej, den byggdes inte ”på Hannibals tid, innan Jesus var född”, som Evert Taube sjunger. De flesta delar som vi ser idag gjordes under Mingdynastin (1368–1644). Vid Jiankou är muren 400 år gammal. Och den är inte ens en mur, utan flera olika murar. Bara de äldsta delarna kan spåra sin historia till Qin Shihuang, kejsaren som enade Kina på 200-talet före Kristus.

Att muren är vild vid Jiankou betyder också att det kan vara farlig: Ibland upphör den helt sonika och går rakt ner i ett stup. På andra sektioner tvingar utskjutande buskar klättrare att våga livet. Några turister lär ha omkommit vid Jiankou. Men med lite planering behöver man inte utsätta sig för sådana faror. Det sorgliga är istället att man oundvikligen bidrar till att muren slits ner. Hur försiktig man än är trillar alltid någon sten ner. Samtidigt är detta ett av de sista tillfällena att se ett av murens mer spektakulära avsnitt i orenoverat skick. Det är inte konstigt att fotografer som tar vykortsbilder av muren brukar åka till Jiankou.

Det tar cirka två och en halv timme att komma till Jiankou från Peking. Många gör som vi och tar buss 916 från Dongzhimens tunnelbanestation och kliver av i förorten Huairou. Där hyr man en chaufför med en minivan för en heldag tur och retur till byn Xizhasi, det område som kallas Hou Jiankou. Det tar ungefär en timme att åka dit från Huairou. Vår chaufför hette Chen Quanli och hans nummer är +86-13683272885. Han pratar dock bara kinesiska så be hotellet eller någon annan om hjälp om ni inte kan språket.

En dag på muren tar på krafterna. Räkna med heldag. Efteråt kan det sitta fint med en måltid.

Kina har ett fantastiskt kök och varje region har sina specialiteter. Numera kan man också hitta restauranger från världens alla hörn i Peking. En restaurang som är känd för sina dumplings heter Xian Lao Man. Den ligger på Andingmen Inner Street 252, på gångavstånd från kända turistmål som Konfuciustemplet, Lamatemplet, klocktornet Gulou och Pekings charmigaste hutonger, gamla gränder med låga tegelhus med fyrkantsgårdar, som tidigare utgjorde hela Pekings bebyggelse.

De dumplings som serveras på Xian Lao Man är av nordkinesisk typ och kallas jiaozi. De är halvmåneformade knyten med skal av vetedeg och olika typer av fyllningar. Restaurangen ser inte mycket ut för världen, med gult kallt ljus i taket och ljudnivå som en flyghangar. Men jiaozierna är helt enkelt jättegoda. Och självklart är de handgjorda.

Restaurangen har två menyer, en med vanliga rätter och en pappersmeny för jiaozi. Ta den sistnämnda även om den bara är på kinesiska. Be gärna någon om hjälp att välja mellan de olika fyllningarna. Själv gillar jag koriander och lammfärs-fyllning eller kinesisk gräslök och fläskfärs. Restaurangens egen specialblandning och den vegetariska fyllningen är också läcker.

Är man ett sällskap är det smart att beställa in flera olika typer av ångande jiaozi, kanske även ett fat guotie, stekta jiaozi-knyten. Därtill tar man några kalla rätter, exempelvis strimlad kinakål eller tigersallad, laohucai och ett fat tusenåriga ägg.

På bordet står en flaska mörk vinäger. Den häller man upp på fatet och doppar jiaoziknytena i innan man stoppar dem i munnen. Eventuellt kan man blanda i vitlöksmos och chilipasta i dippen. Här kan man även prova på en annan Pekingklassiker: zhajiangmian – nudlar med salt bönpasta och strimlade grönsaker. Också denna rätt bör kryddas med kinesisk vinäger. Man kan skölja ner det med Pekings egna yanjing-öl, eller om man är på riktigt vågat humör: lokalt brännvin. Det smakar finkel, luktar som finkel och med sina 56 procent tenderar den att ge baksmälla som finkel – men det heter Röda Stjärnans Erguotou, uttalas ungefär ör-guå-tåå. Annars, om du vill visa att du är en dumplingsveteran, beställ in en skål jiaozisoppa. Den utgörs av vattnet som dumplingarna kokats i. Vissa hävdar att denna soppa inte smakar någonting, men invigda vet att jiaozisoppa är höjdpunkten i måltiden.

Vill ni fortsätta och ta en drink med importerat västerländskt vin och alkohol finns det flera trevliga krogar i de gamla hutonggränderna längre upp längs Andingmen Inner Street. Kolla exempelvis in hipsterbarerna på Fangjia hutong och Wudaoying-hutong. Efter en sådan heldag är ni redo för Silkesmarknaden, Förbjudna staden och allt annat turisterna brukar gå på.