Sydsvenskans fotograf Ingemar D Kristiansen har varit med på björnskådning i
skogarna i södra Hälsingland.
Platsen är Vargas vildmarkslodge tre och en halv mil utanför Bollnäs. Vi är
fem personer som samlats för att skåda björn. Det är eftermiddag och det är
dags att vandra upp till gömslet som ligger i kanten intill en myr.
Alla fem har blivit instruerade att inte ha på sig deodorant och att inte ha
tvättat håret.
– Björnen har ett fantastiskt luktsinne och den kan känna doften av människa
på långt avstånd, säger guiden Håkan Vargas och berättar om förra året när
han hade haft med sig en grupp till gömslet.
Dagen efter hade Håkan Vargas varit uppe för att kontrollera det och såg då
att björnen hade passerat på nära håll och stannat vid ena hörnet av
gömslet. Nästa dag igen var han uppe på nytt och kunde då se att björnen
börjat riva i gömslet.
– Jag förstod inte björnens beteende, men inne i gömslet hittade jag svaret.
Någon hade haft med sig sötmandel för att äta och tappat en mandel. Det var
den björnen hade luktat sig till från utsidan. Då förstår man vilket
luktsinne en björn har, säger Håkan Vargas.
Vi har ungefär en timmes vandring till från vildmarkslodgen. För att locka
till sig björn brukar Håkan Vargas lägga ut åtel, mest frukt och spannmål,
men den här gången har han även lagt ut en trafikdödad älg. Det ökar chansen
för att vi faktiskt ska få se björn.
Efter en stund hejdar Håkan Vargas oss:
– Nu måste vi börja viska, använd inte stämbanden, säger han med ett leende.
– Och undvik att ta på grenar och buskar för då fastnar vår doft. Vi är framme
om ungefär tjugo minuter.
Gömslet är en liten välutrustad stuga. Till varje deltagare finns det en glugg
för kameran, ett litet fönster och en bekväm stol. Alla får också en egen
vrå med en skön säng med sovsäck – allt för att man skall ha det bekvämt och
orka sitta uppe i många timmar för att vänta ut björnen.
De första som kommer är korparna. Med sitt karakteristiska läte flyger de in
till åteln, sugna på älgköttet. Även småfåglar som bofink, hackspett,
gulfink och talgoxe kommer för att kalasa på den utlagda frukten. I brist på
björn fotograferas korparna och hackspetten flitigt. Så plötsligt hör vi
Håkan Vargas viska:
– Se till höger, björn!
Fem förväntansfulla huvuden vrids blixtsnabbt åt höger. Där kommer den, en
stor rund ljusbrun björnhanne, majestätiskt lufsande förbi vårt gömsle på
väldigt nära håll. Ögonen är svarta och tassarna enorma när man ser dem så
här nära.
– Fotografera inte ännu, viskar Håkan Vargas.
– Låt den börja äta så vi inte skrämmer bort den, det är en stor hanne som
väger säkert runt 200 kilo.
Björnen har siktet inställt på frukten och grönsakerna som är utlagda ungefär
trettio meter framför oss. Den börjar äta.
– Det är OK att fotografera nu, viskar Håkan Vargas.
Det låter som kulsprutor när kamerorna rasslar iväg sina bilder.
Efter att björnen kalasat på frukten är det dags för älgen. Den stora
björnhannen nosar lite försiktigt på älgkroppen, sen börjar han slita och
tugga i djuret. Efter tio minuter försvinner björnen lika tyst och ljudlöst
som när han kom. Håkan Vargas börjar servera förrätten till oss fem
björnskådare.
– Det är lika bra för ibland kan det dröja ända till klockan 23 innan vi är
färdiga med desserten beroende på hur mycket björn vi får se.
Mycket riktigt. Redan efter en stund kommer en annan björn och lufsar direkt
bort till älgen. Den här är något mindre än den första. Kamerorna rasslar
och åtskilliga bilder tas. När klockan är runt halv tio på kvällen är det
för mörkt att fotografera men björnen är fortfarande kvar.
Nu kommer middagen fram, efter desserten är det bara att krypa till kojs.
Vi börjar spana på nytt strax efter klockan fyra på morgonen. Det är
fortfarande mörkt ute och det går inte att fotografera, men med kikare kan
man klart och tydligt se en björn som står och tuggar på älgen.
När det första gryningsljuset kommer och färgar himlen blå börjar kamerorna
att rassla igen. Efter en stund reser sig björnen, tittar bort mot skogen
och försvinner sin väg.
Efter frukost vid skenet av en sjuarmad ljusstake kan alla konstatera att det
har varit över förväntan. Vi har sett två björnar på kvällen och en på
morgonen.
– Man kan aldrig garantera att man får se björn, men det är ungefär nittio
procents chans, säger Håkan Vargas.
Av säkerhetsskäl lämnar vi inte gömslet förrän vid tiotiden på förmiddagen. Då
bör alla björnar ha lämnat platsen. Tillbaka vid vildmarkslodgen tar de
flesta en välbehövlig dusch. En av de äldre deltagarna hoppar i sjön och
badar fast det bara var en vecka sedan sjön var isbelagd. Före hemfärd är
det lunch och då pratas det om dygnets upplevelser. Ida C Nilsson som har
varit i Finland tidigare och fotograferat björn är supernöjd med sitt dygn i
gömslet.
– Det är fantastiskt att kunna fotografera björn i deras naturliga miljö. Jag
fick toppenbilder och nu vill jag bara hem och se dem på riktigt i datorn.