I Gambia kallas sexhandeln semesterromanser - Sydsvenskan
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

I Gambia kallas sexhandeln semesterromanser

I Gambia kallas sexhandeln semesterromanser

Resor. Runt 100 000 turister reser till Gambia varje år. En del är vita äldre kvinnor som åker för att köpa sex. För femhundra kronor i veckan köper de sällskap och sex av unga gambier som måste sälja sina kroppar för att försörja sig.

Med kjolen långt ovanför knäna gungar kvinnan till de afrikanska rytmerna. Hennes ansikte är mosigt av den sena natten och för mycket att dricka.
Framför henne står en ung gambier i svart linne som blottar musklerna. På huvudet en bakochframvänd keps. Kvinnan följer honom lystet med blicken när han med juckande rörelser dansar alldeles intill henne. Hon gnider sin kropp mot hans.
Kvinnan är drygt femtio. Han runt tjugo.
Ingen skulle kalla henne för torsk.
Eller honom för hora.
Ändå vet alla: Han säljer sin kropp. Hon köper den.

Kvinnan med den unge gambiern väcker inga som helst reaktioner på nattklubben. Hon är inte ensam om att köpa sällskap och sex. Överallt syns paren: äldre vita kvinnor tillsammans med unga vältränade gambier. På stränderna ligger de tätt intill varandra. På restaurangerna sitter de nära. På gatorna håller de handen. På nattklubbarna hånglar de öppet.
Männen tycks fungera som kvinnornas betjänter: de servar med kylda drycker, hämtar mat, bär väskor, smörjer ryggar med solkräm. Händer och kyssar överallt.

Sexhandeln i Gambia sker öppet och är inte olaglig så länge ingen är minderårig. Samtidigt är den inte rumsren. Därför kallas det för semesterromanser: kvinna och man möts, tycke uppstår och de spenderar tid tillsammans.
Men utan pengar skulle det aldrig hända.

På hotellet där vi bor sker umgänget mellan de äldre kvinnorna och de yngre killarna helt öppet. Första kvällen ser vi en ung sliten kille komma från en lägenhet där en svenska i 50-årsåldern bor, för att köpa öl åt dem i baren. När det senare samma vecka är dags för hemfärd för en grupp svenskar vinkar några kvinnor farväl till sina boyfriends. Ett par dagar senare ser vi samma killar med nya kvinnor.

Gambia är svårjobbat för journalister. Misstänksamheten är stor, en höjd kamera väcker högljudda protester, en presentation som reporter jagar bort.
Att ställa öppna frågor om sexturismen är omöjligt. Därför ikläder jag mig rollen som nyanländ kvinna på jakt efter en ung gambier att roa mig med. Så jag snackar runt.

Hos Osman, en ung servitör på ett av de populära dansställena i nöjeskvarteret i Senegambia, är restauranglokalen full. Vid de sextio borden sitter mest äldre kvinnor med unga gambier. Så är det nästan varje kväll under vinterhalvåret, förklarar han. När jag frågar ifall gambiska män är särskilt intresserade av äldre kvinnor skakar han på huvudet.
- Nej, nej, nej. För de här männen är umgänget med kvinnorna som att gå till jobbet, säger han.

Killarna riktar all sin uppmärksamhet mot "sina" kvinnor. Drar ut stolar, roar, dansar. Kvinnorna låter sig servas och står för notan.
På scenen längre ner i lokalen lockar ett reggaeband med heta rytmer. Det är trångt på dansgolvet, de lättklädda kvinnorna rör sig utmanande mot sina unga danspartner.

Vid ett av borden sitter Anette, en brunbränd engelsk dam i sjuttioårsåldern. Hon har en ung snygging vid sin sida. Hennes hand rör sig sakta på insidan av hans lår. De nojsar lite.

Att skaffa en boyfriend är inga som helst problem, förklarar hon när jag slår mig ner. Ett av de bästa sätten är att dra på sig träningsskor och sticka till stranden för att springa tidiga morgnar eller sena eftermiddagar. Där finns de, säger hon. Det dröjer aldrig lång tid innan de tilltalar en. Sen ska man bara visa att man vill ha deras sällskap, så löser det sig av sig självt, säger hon.
Det går också bra att hitta någon i nöjeskvarteren. Eller utanför hotellen.
- Det är bara att välja och vraka, säger hon.

Kvinnan betalar allting, enligt Anette. Mat, nöjen, alla omkostnader. Däremot får hon aldrig öppet säga att pengarna är för sexuella tjänster, det gäller att spela spelet rätt: man ska uppföra sig som vänner, kanske blir det riktig kärlek. Annars en "semesterromans".
Han ska också få presenter: mobiltelefon eller snygga träningsskor är ett bra tips, säger hon.

Anettes egen boyfriend är välklädd med snygga skor - just skor tycks vara en statussymbol. Själv har hon lämnat över en packe sedlar till honom för att det ska se ut som om han står för notan. Hon har hängt ihop med honom ett tag nu, har återvänt till Gambia för att vara med honom igen.
Det är fina killar, gambierna, försäkrar hon. Beredda att ge och tillfredsställa på ett sätt som västerländska kvinnor inte är vana vid.
- Jag känner mig lyckligt lottad, säger hon.

Nästa morgon gör jag som engelska damen föreslagit. Strax efter klockan åtta åker träningsdojorna på för en motionsrunda på stranden. Solen är redan stark och sanden skönt varm alldeles intill det gnistrande vattnet. Många unga killar är ute och springer och en snabb blick på deras fötter ger en fingervisning om vilka av dem som fått presenter.

Det tar inte en halv minut innan jag har sällskap, en hoper ynglingar samlas omkring mig och ställer vänliga frågor om hur jag mår, vad jag tycker om Gambia, om jag är nöjd med min vistelse. Så småningom droppar de av, en efter en, tills den som finns närmast på min högersida är ensam kvar. Nu kommer nya frågor: vem jag reser med, ifall jag är gift, om jag är intresserad av sällskap. Efter en halvtimmes motionerande - det är tungt spring i hettan - pustar jag och min följeslagare ut vid vattenbrynet. Han har då levererat åtskilliga komplimanger och erbjuder sig att vara min boyfriend under resten min semester, fast jag svarat ja på frågan om jag är gift. Han vill gärna visa mig sitt Gambia, berätta om sin familj, påstår att jag är vackrast i världen, vill följa med mig ut på kvällarna och göra vad helst jag föreslår. Han ler varmt mot mig. Grabben är inte en dag över tjugo. Jag tackar nej till erbjudandet och drar.

Samma eftermiddag träffar jag Alajhi. Han slutade sälja sin kropp till turister för några år sedan. Det krävdes ett annat, "riktigt" jobb, för att han skulle kunna sluta. Numera är Alajhi anställd på ett hotell och trots att han inte längre är en del av sexhandeln ser han den varje dag eftersom den sker så öppet. Svenska, holländska och engelska kvinnor är de mest aktiva sexköparna enligt honom. Han har själv haft många svenska kvinnor som kunder.

Alajhi berättar om några tillfällen. Bland annat den gången då han bjöd hem ett svenskt par till sin familj när han var deras turistguide. På väg tillbaka till hotellet frågade maken ifall Alajhi kunde ha sex med hans fru. Mannen betalade 1 400 dalasi (cirka 350 kronor) och i det ingick att han själv skulle titta på.
- Det är inte helt ovanligt att män betalar för att andra ska ha sex med deras fruar. Men vanligast är förstås att kvinnorna kommer ensamma eller med väninnor, säger han.

En vecka tillsammans med en boyfriend kostar, förutom omkostnader och presenter, cirka 2 000 dalasi, vilket är ungefär 500 kronor.
Fula får betala mer
- Äldre, fula och riktigt överviktiga kvinnor måste betala mer. Upp till det dubbla, säger Alajhi.

Unga vita kvinnor betalar inte på samma sätt. De raggas upp med förhoppningen att det verkligen ska bli en kärleksaffär som kan leda till ett bättre liv, gärna utanför Gambias gränser.
Det är påtagligt att många gambier som hänger runt hotellen drömmer sig bort från det fattiga livet. Arbetslösheten är mycket hög, drygt fyrtio procent av befolkningen mellan tjugo och femtio är utan jobb. Någon arbetslöshetskassa finns inte. Inte heller socialförsäkringar.
Det är detta och ingenting annat som gör sexturismen möjlig, menar Alajhi.
- Annars skulle vi aldrig vara med de där kvinnorna, säger han.
Annons:
Annons:
Följ Vad är detta?
Här kan du följa ämnen eller skribenter som du är intresserad av. När du valt ett ämne hittar du de senaste artiklarna i din personliga meny, högst upp till höger på sidan. Där kan du också ta bort ämnen du inte längre vill följa. Du måste vara inloggad för att använda funktionen.
  • Resor
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu