Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

I katarernas fotspår

Arkeolog Lisa Beronius-Magras...
Ett monument vid Montségur påminner...
Katarerna var vegetarianer, det...
Medeltidsstaden Mirrepoix ligger...
Två unga riddare med pinnar vid foten...
Medeltidsborgen i Carcassonne med...
Genom fönstren i borgen skymtar Gamla...
1 2 3 4 5 6 7

I katarernas fotspår

LANGUEDOC-MIDI-PYRÉNÉE. Medeltidsborgen Montségur ligger på en bergstopp som sticker upp nästan lodrätt från det omgivande landskapet.

Vid foten av berget står ett monument över 220 katarer (kättare) som brändes på bål här år 1244. En vas med nyplockade gullvivor har ställts vid monumentet.

Halvvägs uppför bergssidan håller en sentida väktare, i form av biljettförsäljare Gérard Ballion, uppsyn över den enda stigen.

Väktaren upplyser om att det är förbjudet att klättra på murarna där uppe, campa på borggården – som hippies gjorde på 70-talet – eller företa arkeologiska utgrävningar.

Ändå pågår en arkeologisk utgrävning på toppen. Men den är sanktionerad av myndigheterna och finansierad med EU-pengar.

Arkeologerna Czeski Andre, Fabrice Chambon, Lisa Beronius-Magras och ingenjören Guillanone Schotte dokumenterar katarernas gamla borg. Det är bara rester kvar av borgen utanför de murar som har rests av katarernas besegrare.

Berget stupar brant utanför utgrävningsplatsen. Där nere breder kullarna ut sig milsvitt.

Ingen – vän eller fiende – skulle kunna närma sig berget osedd.

På motsatt sida bildar Pyrenéerna gräns mot Spanien. De snöklädda topparna ser inte ut att ligga längre bort än en dagsmarsch.

Det finns gott om tillfällen för den som vill utforska trakten till fots. Vandrings­leder löper kors och tvärs mellan berg och katarborgar. De har namn som Aguilar, Termes, Fanjeaus, Quéribus, Lastours, Puivert och de är många.

– Vi arbetar med ett turistprojekt, berättar Lisa Beronius-Magras, till hälften svensk men bosatt i Frankrike.

– Czeski och Fabrice gräver, jag och Guillanone har till uppgift att översätta informationen virtuellt i en form som blir lätt för turisterna att ta till sig.

I byn nedanför berget finns ett museum där deras arbete ska visas upp när det är klart.

Katarturism är en lukrativ näring i sydvästra Frankrike. Den har blivit en räddare i nöden för området som för 20–30 år sedan hade hög arbetslöshet och dålig ekonomi. Lokala politiker bestämde sig för att slå mynt av sin rika historia och gjuta nytt mod i sitt folk.

– Det var en lyckad taktik, säger den holländske katarforskaren Willy Vanderzeypen,

Projekt om katarerna finansieras huvudsakligen med pengar från europeiska institutioner och turismen har blivit den viktigaste inkomstkällan.

I samma veva startades Centre des études Cathares i centralorten Carcassonne, också det med politiskt uppbackning.

– Initiativtagarna ville stimulera forskning om den sanna historien om katarerna. Den behövs som motvikt till alla myter och legender som frodas, säger Willy Vanderzeypen.

Han har studerat katarer i tio år. Det var inte meningen att han skulle hålla på så länge men han blev fast.

– Västerlänningar som söker andlig vägledning vänder sig ofta mot Orienten. De vet inte att de i sin egen historia har en religiös rörelse som i mycket står för samma tro och samma ideal. Det tycker jag är synd.

Vanderzeypen berättar att rörelsen fortfarande väcker aggressivt motstånd och till och med förnekelse hos historiska revisionister.

– De som inte går lika långt hävdar att katarismen var så gammaldags att den ändå skulle ha dött ut. Jag tror på motsatsen. Rörelsen är förvånansvärt modern och väcker stor sympati hos människor idag.

– Katarerna trodde att människan hade en andlig kärna som levde vidare genom återfödelse. Kroppen uppfattades enbart som en tunika av hud. Kärnan är liktydig med deras uppfattning om den heliga graa­len, säger Göran Fant, antroposof och katarforskare i Järna.

Han avfärdar en myt som påstår att graalen, i form av en kalk med Jesu blod, förvarades i katarborgen Montségur.

– Blodsmystik var helt främmande för katarernas tro.

Katarerna sökte ett liv i renhet och enkelhet. Perfekterna (de fullkomliga) avstod från fysiska njutningar, de levde i absolut kyskhet, de åt aldrig kött och fastade regelbundet.

Men de drog sig inte undan som munkar utan deltog aktivt i samhället. Av deras anhängare krävdes inte att de skulle avstå från det jordiska.

Gudstjänsterna var en stark kontrast till de katolska. Som altare användes ett bord med en vit duk, eller en sten i det fria. Nya testamentet lades på altaret och runt om tändes stora mängder vita ljus. Predikningarna var viktiga eftersom katarerna ansåg att Guds ord väckte ängeln i människan. Fader vår lästes ofta, bröd delades ut och de troende välsignades.

Inför döden utförde perfekterna en ritual som ansågs frigöra den döendes andliga kärna från kroppen. Ritualen kallades consolamentum (tröst).

– Inkvisitionens förhörare frågade alltid anhängarna varför de trodde på katarerna och de svarade: De är goda män och kvinnor och de ger mig den bästa garantin för min frälsning, berättar den holländske katarforskaren Willy Vanderzeypen.

  • Så tar du dig hit
    Till Carcassonne kan man ta sig via flyg från Köpenhamn med Ryan­air via London. Flera andra bolag flyger till de två största städerna i närheten, Montpellier och Toulouse. Air France via Paris, Lufthansa via Frankfurt eller München. KLM flyger till Toulouse via Amsterdam.
  • Tåg från Köpenhamn kräver byte i Hamburg och Paris.

Lästips

”Labyrinten” av Kate Mosse. Skönlitterär bästsäljare om katarernas historia.

www.katarer.com svensk hemsida med lättläst information om katarer.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu