För en fullvuxen man betalade slavhandlarna tolv gevär. De afrikanska
hövdingarna sålde krigsfångar men också folk från den egna byn som hade
begått brott eller var socialt avvikande, säger guiden Richard Seworh.
Staden Cape Coast vid Ghanas kust, och det bländvita slavfortet Cape Coast
Castle är ett av landets mest besökta turistmål. Richard Seworh står i
dörröppningen till en av borgens hålor där slavarna trängdes ihop innan de
skeppades över Atlanten.
Väggarna ner till slavkamrarna är skrovliga och kalla. I varje cell förvarades
200 människor. Ljus och luft hade svårt att tränga in genom de små
ventilationshålen. Slavarna fick stå i sin avföring, maten kastades ner
genom luckor vid taket. Två tredjedelar dog innan de lämnat borgen.
De som kom levande därifrån hade först sålts och brännmärkts.
– När man grävde upp golvet här nere fann forskarna rester av blod,
människokött och avföring. De hittade även hand- och fotfängsel.
Richard Seworh berättar om ett av människohistoriens värsta brott
och väjer inte för det egna folkets roll. Flera av forten byggdes med de
lokala ledarnas godkännande. Människohandeln hade aldrig varit möjlig utan
afrikanskt deltagande.
På borgmuren står kanonerna i snörräta rader. Kulor som sakta rostar sönder
ligger staplade i prydliga högar. Från havet stävar fiskebåtarna in mot
hamn. Barn leker i vattnet och några män har dragit sig in i skuggan för att
laga nät.
Cape Coast Castle, eller Carolusborg som det hette tidigare, var ett av de
mest betydelsefulla europeiska handelsforten som byggdes i Ghana. Det var
här som svenskarna under mitten av 1600-talet försökte skapa en egen
handelskoloni.
Det afrikanska äventyret blev inte långvarigt, men det sägs att svensk granit
forslades till Cabo Corso, det som senare kom att kallas Svenska Guldkusten,
i Ghana för att lägga grunden till Svenska Afrikakompaniets viktigaste
utpost. Med sig till Afrika hade svenskarna glaspärlor, koppar, ylle och
järn. I utbyte fick de elfenben och guld.
Svenskarna försökte också slå sig in på den internationella slavhandeln.
Uppgifterna är motstridiga men omkring tusen slavar lär ha lämnat Västafrika
genom svenska köpmän, bland annat ska de ha forslats som arbetskraft till
sockerplantager på São Tomé.
Slavhandel var en lukrativ marknad och de europeiska stormakterna
bevakade avundsjukt sina ekonomiska intressen. Hur många människor som
såldes mellan 1400-talet och 1870, då trafiken upphörde, är okänt men
antalet uppskattas till mellan tolv och tjugofem miljoner människor. En
tredjedel av dem hamnade i Brasilien, en tredjedel i Karibien och av den
resterande tredjedelen kom mellan en och en halv och två miljoner till
dagens USA och Kanada.
Sammanlagt byggdes ett sextiotal borgar och handelsstationer längs Ghanas
kust.
Interna stridigheter, missnöje och attacker utifrån tvingade svenskarna att
lämna Guldkusten efter drygt tio år. Carolusborg föll först i danskarnas
händer och hamnade så småningom under brittisk flagg. Den byggdes om och
byggdes ut och är i dag, jämte flera andra fort längs kusten,
världskulturarv.
Varje år kommer tusentals besökare hit. Många av dem är ättlingar till de
slavar som skeppades ut genom den smala dörr som leder mot havet, the Gate
of No Return, och gästboken är fylld av personliga hälsningar och känslor.
Någon har triumferande skrivit ”Jag kom tillbaka”.
På marknaden, en bit bort från turiststråket, handlar ortsbor allt
från rökt fisk och grönsaker till skor och kläder.
Prutmånen för turister är nära nog noll och till skillnad mot
hantverksmarknaden i huvudstaden Accra, är det ingen som särskilt bryr sig
om ett par utlänningar på marknadspromenad.
Den som är på jakt efter Ghanas berömda tyger som går under namnet kente, gör
därför klokast i att söka upp National Art Center eller Artist Alliance
Gallery. Båda ligger i Accra och är två fundamentalt skilda upplevelser.
På National Art Center finns det mesta i tygväg från Västafrika, färgerna är
starka, försäljarna enträgna och priserna högt uppdrivna. Det är som upplagt
för en god prutningsmatch.
Utbudet på National Art Center är stort och den som har tid och tålamod kan
hitta riktiga godbitar bland hantverken.
På Artist Alliance Gallery är utbudet mindre, försäljare väntar i bakgrunden
och priserna är fasta. För den som vill gå i lugn och ro och handla med
kreditkort är detta ett bättre val.
Kwaku Passah, som arbetat inom turistindustrin sedan 1994, vill gärna
hålla fram kulturen som Ghanas främsta dragplåster. Kulturen och
människorna.
– Varje månad hålls kulturfestivaler någonstans i landet. Alla etniska
grupper har sina egna högtider och sina egna danser. Turisterna kan besöka
vanliga byar eller bo över hos familjer och lära sig lokala hantverk, säger
Kwaku Passah.
Arv och kultur må vara Ghanas största attraktioner. Men även havet och
stränderna lockar. Skyltarna som pekar ut olika kusthotell och spa längs
vägen har ökat markant jämfört med för tio år sedan.
– Fler och fler inom turistbranschen i Ghana har börjat satsa på ekoturism,
vilket gynnar lokalbefolkningen. På ett par ställen har man byggt kliniker
och skolor för pengarna som kommit med turismen, säger Kwaku Passah.
De populäraste stränderna ligger väster om Accra och efter
några timmar på vägarna hamnar man i fiskebyn Busua. Sanden är mjuk som fint
mjöl, jorden är roströd och tjock grönska omsluter den sömniga lilla byn.
Busua är ett av de vackraste strandpartierna i Ghana och har blivit känt för
att locka surfare från hela världen. Här ligger även vad som sägs vara
Ghanas enda surfbutik Black Star Surf Shop. Man kan välja att bo på stranden
i resort-stil eller i traditionella hyddor, allt efter smak och plånbok.
RESA
Flyg: Reguljärflyg från Skandinavien med KLM via Amsterdam, British
Airways via London eller Lufthansa via Hamburg eller Frankfurt, biljettpris
från cirka 8 000 kronor.
Det går även att resa som volontär med exempelvis Volontärresor.
Klimatpåverkan: Enligt utsläppskalkylatorn atmosfair.com orsakar
flygresan Köpenhamn till Accra tur och retur utsläpp av 3 580 kilo
koldioxid. Detta kostar cirka 830 kronor att kompensera.
BO
Budget: Räkna med att betala från 650 kronor och uppåt för ett
dubbelrum med dusch och toalett. Väl på plats går det ofta att pruta och
förhandla om priset, särskilt om man ska bo flera nätter på samma ställe.
Tänk på att priser ofta anges utan moms och skatter som är 15 procent.
MATSPECIALITETER
Jallof ris är en specialitet. Ett kryddat ris som kan serveras till alla
rätter.
En annan läckerhet är plantain, matbananer, som steks och serveras till bland
annat curryrätter. Prova gärna grillad fisk eller hummer som är smakrik och
prisvärd.
Basfödan i Ghana heter fufu och görs på stärkelserika rotfrukter eller
matbananer. Smaklökarna kan kräva viss träning för att uppskatta fufu.
Det finns flera inhemska ölsorter. Star och Club håller hög klass.
Priserna varierar kraftigt beroende på om man äter ute på lokala restauranger
eller hotellet. En huvudrätt kostar mellan 10 och 20 cedis. En öl eller läsk
kostar mellan 1,5 och 2,5 cedis.
MISSA INTE
Åk till kistmakarna i Teshi i utkanten av Accra. Sedan 1950-talet tillverkar
finsnickare här fantasifulla kistor till begravningar. Inför den sista
färden läggs den döde i till exempel en bil, en fisk eller en höna allt
efter intresse, tycke och smak.
FAKTA
Valuta: 1 cedi är drygt 5,5 kronor. Ta med dollar eller euro att växla
på växlingskontor eller hotell, det är samma kurs. Endast större hotell tar
kreditkort. I Accra går det bra att ta ut pengar i bankomat.
Visum: Behövs för svenska medborgare. Kontakta Ghanas ambassad i
Danmark. www.ghanaembassy.dk. Det går att få visum vid ankomsten men det
kostar betydligt mer, i nuläget 150 US-dollar. Invånare:
Omkring 24 miljoner.
Språk: Det finns flera lokala språk, men nästan alla talar även
engelska.