Den lilla bohembaren Badehane ska helst besökas en onsdagskväll. Då förförs
publiken av klarinettisten Selim Sesler och hans romska folkmusik. Konserten
börjar vid tiosnåret, men för att få en bra sittplats ska man komma i god
tid. Beställ en flaska raki, anisbrännvin, och låt kvällen ha sin gång.
En annan oumbärlig adress för Istanbuls nattliv är bargatan Kadife Sokak på
den asiatiska sidan. Gatan är ett nav för Istanbuls alternativa musikscen.
På den ljusskygga baren Arkaoda är det spelningar nästan varje kväll.
En del barägare och nattklubbsarrangörer i Istanbul verkar ha gjort det till
en sport att vara så svårtillgängliga som möjligt. Många av de bästa haken
finns i lokaler på terrasser utan skyltar på gatuplan. Kanske är det en
protest mot den hysteriska inkastarkulturen och skrikiga neonskyltar som
annars präglar stadens nöjesliv.
Men det är inte bara nattlivet som verkar i smyg. Takterrassrestaurangen
Tavanarası är ett svårfunnet guldkorn, även om man efter år av
hemlighetsmakeri nu har satt upp en diskret liten skylt vid gatuplansentrén.
I den trånga restaurangen med lågt tak serveras enkla rätter från Egeiska
havet.
På en annan restaurang kan man i källarplan hitta ett hemligt kristet bönerum.
Det är klaustrofobiskt litet med grekisk-ortodoxa ikoner och tända ljus.
– Det är egentligen inte någon avsiktlig hemlighet, berättar en av
restaurangens servitörer. Förra ägaren var grek och lät bygga bönerummet.
När den nuvarande turkiska ägaren tog över fick det stå kvar. Men skriv inte
vilken restaurang det är i tidningen.
Det är nästan hopplöst att hitta dessa guldkorn utan vägledare med lokal
kännedom. För mig tog det månader att upptäcka den avslappnade baren Gizli
Bahçe som betyder den hemliga trädgården. Likadant var det med baren
Papilion, en egensinnig bar som stänger när ägaren tycker att det får vara
nog, vilket oftast är först på morgonkvisten.
Många turkar envisas med att beställa in frukostmat långt in på eftermiddagen.
– I min hemstad Van skattar vi morgonmåltiden så högt att många restauranger
inte ser någon mening med att servera något annat än frukost hela dagen,
berättar Niyazi Şimşek, ägare till frukostrestaurangen Van Kahvalti Evi.
Han har tagit med sig konceptet från östra Turkiet till Istanbul och på hans
restaurang serveras varken lunch eller varmrätter. Menyn har bara
frukosttallrikar fyllda med grönsaker, ostar, marmelader och menemen – en
skål med äggröra, lök, tomat och kryddstark korv eller smält ost.
Restaurangen ligger i den centrala stadsdelen Cihangir. Längs de sluttande
gatorna är husen nyrenoverade och på uteserveringarna trängs stadens
skådespelare, författare och filmare. Det är svårt att tro att Cihangir för
tio år sen var lika fattigt som andra bostadsområden i stadskärnan Beyoglu.
Precis lika svårt är det att göra en längre promenad utan att slås av
mångmiljonstadens klyftor och motsättningar. Mellan Cihangir och området
Tophane går en knivskarp skiljelinje mellan rikt och fattigt, men också
mellan sekulärt och religiöst.
I Tophane vittnar stadsbilden om en konservativ livsstil från Anatolien i
östra Turkiet. Här syns tvättlinor mellan husen och familjelivet verkar ha
flyttat ut på de skitiga gatorna. Jag har tappat räkningen på hur många
gånger jag träffat på förvirrade turister här. De bär alltid ett exemplar av
Nobelpristagaren Orhan Pamuks ”Oskuldens museum” under armen. I boken
beskrivs ett museum på gatan Çukurcuma, och jag tvingas göra turisterna
besvikna eftersom det bara är i böckernas värld man kan hitta museet, än så
länge. Men om några månader öppnas ett riktigt museum baserat på boken.
Vid lunchtid går jag gärna till Galatabron där fiskare trängs med trafiken
ovanför bron och turister luras på restauranger under bron. Viker av till
den västra sidan av brofästet. Bland fiskhandlarna som ropar ut priset på
dagens fångst kan man avnjuta en tallrik med hamsi, friterad ansjovis, för
25 svenska kronor.
När jag ska träffa turkiska vänner för lunch är det Helvetia vid Tüneltorget
som gäller. De insisterar på att komma hit eftersom det är det närmaste man
i restaurangväg kan komma hemlagad turkisk husmanskost. För en svensk
femtiolapp serveras fem varma eller kalla smårätter. Det borde vara
brottsligt att inte beställa mücver, zucchiniplättar med dill och morötter,
som serveras med yoghurt.
Det finns också guidade matvandringar. Istanbul Culinary Institute har en
halvdagstur på temat stadskärnans gatumat för ungefär 400 svenska kronor per
person och grundarna till matbloggen Istanbuleats har dagsturer som avslöjar
kulinariska hemligheter i de historiska kvarteren på Gyllene Hornet för 800
kronor. All mat ingår i priset.
I stadsdelen Kadiköy, på den asiatiska sidan, är ett promenadstråk räddningen
för den som tröttnat på stadens trängsel. Men ärligt talat brukar jag gå
direkt till Çiya, en restaurang som drivs av en socialantropolog som
serverar mat från sydöstra Turkiet. Restaurangen är så populär att det
numera ligger tre med samma namn intill varandra.
Ifrån färjeläget vid Eminönü kan man ta en båttur längs med Bosporen och äta
på någon av alla fiskrestauranger vid sundets mynning mot Svarta havet. I
det konservativa området Fatih, ett stenkast bort från turisternas
samlingsplats Sultanahmet, finns kebab tillagad på kolgrill. Går inte att
jämföra med den slafsiga snabbmatsvarianten i Sverige.
I den flärdfulla stadsdelen Arnavutköy kan man äta en lyxmiddag på den
välrenommerade krogen Abracadabra. Köket blandar trendig kokkonst med
turkiska matlagningstraditioner.
Min egen favoritutflykt går till den natursköna och bilfria ön Büyükada, med
hemlagade sarma, vinlövsdolmar, på restaurangen vid klostret Ayia Yorgi och
sedan vidare till den grekiska restaurangen Prinkipo, en pärla få turister
hittar.
Kebab är inte ett självklart nattmatsval, som i Sverige. Den som vågar prova
kokoreç, grillade fårtarmar i bröd, blir rikligt belönad. Rätten härstammar
från Balkan.
En annan nattmatsklassiker i Istanbul är midye dolma, risfyllda musslor med
citron som säljs ifrån otaliga stånd i vart och vartannat gathörn efter att
skymningen fallit. Receptet sägs härstamma från Istanbuls armenier.
RESA
Flyg:
Turkish Airlines flyger direkt ifrån Kastrup till Istanbul. De billigaste
biljetterna kostar ungefär 2 200 kronor, men oftast det dubbla under
högsäsong.
Lågprisbolaget Pegasus Airlines flyger också direkt, de billigaste
biljetterna kostar ungefär 1 400 kronor. Nackdelen är obekväma flygtider
mitt i natten.
BO
Budget: På centralt belägna Hostel Neverland kostar ett dubbelrum utan
eget badrum 270 kronor per natt. Bogazkesen Caddesi 96. www.hostelneverland.com
Mellan: Hotel Büyük Londra i området Beyoglu är inte det bästa hotellet
i stan. Men med sin excentriska inredning i kolonialstil är det ett av de
mest intressanta. Hotellbaren är värd ett besök även för den som inte bor
här. Ett dubbelrum kostar 800 kronor, men blir något dyrare under högsäsong.
Mesrutiyet Caddesi 5.
www.londrahotel.net
Lyx: Manzara Istanbul hyr ut stiligt inredda lägenheter med utsikt över
Bosporen. En fyrarummare kostar ungefär 1 500 kronor natten. www.manzara-istanbul.com
Hotel Naya, beläget på ön Büyükada, är ett personligt hotell i en vacker
sekelskiftesvilla med en enorm trädgård. Det tar drygt en timme att åka
färja hit från centrala Istanbul och ett dubbelrum kostar mellan 800 och
1300 kronor, beroende på säsong och standard. Yılmaz Türk Caddesi 96,
Büyükada. www.nayaistanbul.com
ÄTA
Budget:
Van Kahvalti Evi. Frukostrestaurang med inspiration ifrån östra Turkiet.
Frukosttallrikar för cirka 50-60 kronor. Defterdar Yokusu 52, Cihangir.
Helvetia. Turkisk husmanskost, nästan som hemlagat. Fem smårätter för 50
kronor. General Yazgan Sokak 8, Tünel.
Tavanarasi. Trång och livlig restaurang med kök från Egeiska havet. Varmrätter
för 50–70 kronor. Asmali Mescit Sokak 10, Tünel. (Gå in vid porten Emirhan
och ta hissen till översta våningen.)
Abracadabra. Mix av modern och traditionell matlagning i lyxig miljö.
Varmrätter från ungefär 100 kronor. Arnavutköy Caddesi 50, Arnavutköy.
Çiya. Kryddstark traditionell mat från sydöstra Turkiet. Varmrätter mellan 60
och 120 kronor. Güneslibahçe Sokak 43, Kadiköy.
GÖRA
Grundkurs: Istanbul Culinary Institute erbjuder guidade matturer och
matlagningskurser. Mesrutiyet caddesi 59. www.istanbulculinary.com
Grundarna till matbloggen Istanbuleats ger också guidade turer med mat som
ledord. istanbuleats.com
Båtturer längs med Bosporen går från färjeläget vid Eminönu. IDO (Istanbul
lokaltrafikbolag till sjöss) har den billigaste turen – 100 kronor för en
heldag. www.ido.com.tr/en
KÖPA
Priserna: Istanbul är inte så billigt som många tycks tro. De bästa
fynden är lokalt producerade kläder, smycken eller keramik. Undvik den stora
basaren om du inte är en hejare på att pruta. I källarplan längs med gågatan
Istiklal Caddesi finns billiga klädmarknader. Till exempel Beyoglu Is
Merkezi och Atlas Pasaji. Eller satsa på de många butikerna längs med
gatorna i stadsdelen Kadiköy, på den asiatiska sidan.
NÄR??
Högsäsong: Istanbul är som bäst om våren och hösten, eftersom
sommaren kan bli för varm för att vara en behaglig upplevelse. Men glöm inte
paraply, under senhösten och vintern är det lika regnigt som i London.