Utanför ett kafé i stadsdelen Kreuzberg står två engelskspråkiga tjejer och läser på en affisch. ”Kära studenter, konstnärer och turister – ni bidrar alla till gentrifieringen av Berlin. På grund av er stiger stadens hyror dramatiskt!”.
På nätet pågår samtidigt två andra upprop: där sprids två petitioner med Facebookflödets höga hastighet. Den första är mot ett förslag från Gema, den tyska motsvarigheten till musikorganisationen Stim. De vill ändra avgiftssystemet för musik på nattklubbar, vilket beräknas leda till chockhöjda priser i stadens mytomspunna nattliv.
Den andra petitionen rör förslaget på ett månatligt pensionsavdrag på minst 350 euro i månaden för frilansare. Något många anser kommer att döda stadens dynamiska kreativa scen. Tre frågor, samma oro – är Berlins status som Europas inofficiella kulturhuvudstad snart ett minne blott?
På en uteservering i Berlinstadsdelen Mitte sitter de före detta Malmöborna Johanna Knutsson och Tobias Gullberg, på många sätt typiska inflyttade berlinare. Staden har ända sedan murens fall varit utfattig och den råa atmosfären och den speciella stämningen av uppbrott och nytänk har i tjugo års tid lockat konstnärer från hela världen. Människor som med stor spontanitet och do-it-yourself-attityd har byggt upp en livlig kreativ infrastruktur. Klubb- och musikscenen har varit en av de viktigaste motorerna till stadens uppsving.
Johanna Knutsson och Tobias Gullberg kom till staden 2009 respektive 2010, båda med siktet inställt på att hålla på med musik. Johanna jobbar idag som dj och har radioshower på såväl Sveriges Radio som på en tysk independentkanal. Tobias driver det egna skivbolaget Crime City Disco och jobbar extra på Renate, en av stadens populäraste klubbar.
– Jag kom hit på grund av den ruffiga charmen, säger Johanna Knutsson och får medhåll av Tobias Gullberg. Det är inte så polerat och tillrättalagt. Det är billigt, finns utrymme och en massa bra klubbar! Många människor kommer hit nästan enbart för att gå på Berghain, skrattar hon.
Klubben Berghain, ibland omnämnd som 2000-talets Studio 54, är nu en av de klubbar som hotas av stängning om Gemaförslaget går igenom.
Förslaget går i korthet ut på att ta in avgifter för musik baserat på storleken på lokalen och en viss procentsats på inträdet. Utöver det läggs 50 procent extra på avgiften för alla arrangemang som varar längre än fem timmar. Det väntas slå hårt mot Berlins nattliv, känt för att löpa nonstop över hela helgerna. Kritiken har varit hård från såväl musiker som dj:ar och klubbägare. Tobias Gullberg instämmer i kritiken.
– Gema påstår sig vilja få in pengar till musikproducenterna som annars skulle hamnat hos klubbägarna, men det är bara Gemamedlemmarna som får ta del av dem. De kommer att fördelas till stora kommersiella artister, inte till såna som spelas på den här typen av klubbar.
Vissa klubbar räknar med en prisökning på flera tusen procent vilket en stor andel inte kommer att klara och då skulle tvingas slå igen. Gema å sin sida kontrar med att klubbarna alltid betalat skamlöst lite för den musik som spelas.
– En ökning på 200 procent vore kanske vettig, men flera tusen procent? Ingen dj kommer att få mer pengar genom förslaget, bara färre spelningar då ställen kommer att tvingas slå igen, säger Johanna Knutsson.
– Prisökningen kommer klubbarna att behöva ta in på mycket högre inträden, dyrare öl, dyrare allt, säger Tobias Gullberg.
På ett kafé i bohemiska Kreuzberg sitter musikproducenten Fredrik Larsson med sin dotter Edith. Efter fem år i Malmö flyttade han till Berlin där han nu bott i sex och ett halvt år. Även han har engagerat sig i Gemafrågan och har bland annat skrivit ett öppet brev till svenska Stim om den hotande situationen. Även frilansskatten oroar honom starkt. Den påtänkta avgiften är ett initiativ från regerande CDU och tvingar alla frilansare att betala minst 350 euro i pension varje månad.
– Folk har extremt små marginaler här. Knappt en frilansare jag känner skulle ha råd att betala! Även om uppsåtet kanske är gott, känns förslaget helt verklighetsfrånvänt, säger han.
Berlin har länge varit känt som ”fattigt men sexigt” med en kroniskt hög arbetslöshet och få framtidsutsikter. Där många andra initiativ misslyckas har den kreativa scenen och turismen setts som stadens ekonomiska räddare.
De kreativa näringarna involverar idag över 180 000 människor och utgör 15 procent av stadens bruttonationalprodukt. En kassako sprungen helt ur små medel och stor tillgång till billiga hyror, lokaler och utrymme för alternativa levnadssätt.
Skatten i kombination med stigande hyror befaras kyla ned stadens kreativa scen rejält. Det som oroar mest är dock konsekvenserna det kan få på lång sikt.
Stadens rykte som konstnärlig och kulturell har förutom att ge staden arbetstillfällen och en ny identitet dessutom fått turismen att booma. Idag besöker över 20 miljoner turister staden per år. En siffra som växer stadigt och som bidragit till att staden blivit Tysklands unga, hippa ansikte utåt.
– Om de båda förslagen går igenom riskerar det unika med Berlin att försvinna och med det turisterna, säger Fredrik Larsson. Folk kommer hit för det som är lite udda och underground! Kanske drar även de kreativa vidare om det blir för svårt att leva här. Frågan är vad som blir kvar då? Berlin – fattig och tråkig? säger han.
Tysklands historia har dock gjort berlinarna extremt benägna att ”stå upp för sin sak” och aldrig ta något för givet. Diskussionerna kring frågorna engagerar en bred grupp och färgglada demonstrationer och aktioner avlöser varandra.
– Tyskarna är svårförutsägbara. Man ska inte underskatta deras förmåga att motverka den här typen av trender. Jag är ändå hoppfull.